På kustkulturseminariet oktober 2005 i Skärhamn gästföreläste Torsten Rinman om ”Öarna i väst”. Torsten har vänligen ställt sitt material till förfogande för publicering på Kustguide.
Några ord om ”vem är Torsten?”. I all korthet så beskriver han det så här. ”Sjökapten och har flutit omkring i de flesta vatten, är ”halv-skotte” dvs. hälften av mina rötter kommer från min mor som är skotska. Tillbringade nu senast ett halvår på Shetland. Övrigt på meritlistan kan nämnas: arbetat som journalist, varit redaktör för svensk Sjöfartstidning.
Inledningsvis innan vi ger oss in i Torstens kåseri om öarna vill vi göra läsaren uppmärksam på att här ges ett unikt tillfälle att få se ”vikingar/vikingatiden” i ett annat perspektiv. Vanligtvis belyses den enbart från svenskt sida ofta med tonvikt på vikingar i österled.
Här möter vi historien med mera fokus på Sydnorge, Bohuslän och delvis Danmark samt
Storbritannien.
Nåväl, nu är det dags att släppa fram Torsten, varsågod!

Tack för det, ja, jag har tänkt prata lite om ”Öarna i Atlanten” dvs. de numera Skotska arkipelager som i ett halvt årtusende under medeltiden styrdes från Västskandinavien – de somnumera utgör södra Norge och Bohuslän. Norra Nordsjön var i femhundra år the Norse Sea, som helt kontrollerades av västskandinavierna.

Redan på 300-talet rodde västskandinavierna regelbundet över Nordsjön i underbara skepp som bar 35 man. Kring år 360 hotades romerska London av en stor rövarstyrka sammansatt av västskandinavier och kelter från Hebriderna.

Under perioden 800 – 1100 styrde jarlen av Orkney för norska kungens räkning över Shetland, norra och västra skotska fastlandet, Hebridrna,Isle of Man och delar av Irland. Han hade absolut sjömakt över norra Nordsjön och nordöstra Atlanten.

Jarla-släkten som hade makten över dessa ö-världar stammade från Jarl Rognvold av Möre på nosrka västkusten. Rognvold hade tre söner. Den ene blev storman på Island, den andre Jarl över Shetland, Orkney, Hebriderna och stora delar av Skottland. Den tredje sonen var Gange Rolf, härskare över Normandie vars sonsons sonsons son var Willhelm Erövraren, som med vikingaskepp forslade sin trupp över Engelska Kanalen och tog makten i England efter slaget vid Hastings år 1066.

År 1266 sålde Norge Hebriderna till Skottland och år 1472 annekterades Orkney och Shetland av Skottland. Norsk lag upphörde att gälla på dessa ögrupper år 1611, men så sent som i början av 1800-talet talade man på de nordligaste shetländska öarna gammelnordiska.

För hundra år sedan gjordes en språkinventering på Shetland och det visade sig att c:a 10 000 ord hade gammelnordiskt ursprung. Drygt 95 procent av alla geografiska namn, namn på redskap och gårdar på Orkney och Shetland är i dag av gammalnordiskt ursprung. Ortsnamn som förkommer i det här kåseriet förses första gången de nämns med den fornnordiska namnvarianten inom parantes.
Orkney-arkipelagen ligger nord om skotska fastlandet och Shetland ligger 160 distansminuter (drygt 29 mil) väster om Bergen på norska västlandet. I dag är de bägge ögrupperna välmående, välutvecklade samhällen med vardera drygt 20 000 innevånare. Ögrupperna markerar gränsen mellan Nordsjön och Nordatlanten. De representerar två helt olika naturtyper med olika inriktning av näringslivet, men bägge omfamnas av den temperarede Golfströmmen.

3.
Det går en skröna på öarna: ”En dag med en svår, men koncentrerad, orkans ´öga´ drog över ön, så blev det plötsligt vindstilla en liten stund – och alla öborna föll omkull”.

Under perioden 1861 – 1961 halverades befolkningen på Shetland och Orkney. Under senare decennier har emellertid befolkningen på bägge ögrupperna ökat med flera tusen personer.
I dag är bägge arkipelagerna befolkningsmässigt ungefär lika stora och lika välmående. Men näringslivet har alltså utvecklats i olika riktningar. Arbetslösheten är minimal.

Till Orkney och Shetland kommer man med färja eller reguljärt flyg, men dit går inga charterresor – ännu. Man reser dit med reguljärt flyg via London och Aberdeen eller med färja från Aberdeen eller Scrabster i norra Skottland. Till Orkney-arkipelagens sydspets kan man sommartid ta snabbfärja från John O´Groats på skotska fastlandets nordspets. Sommartid kan man också med Smyril Line komma till Shetland från Hanstholm i Danmark eller Bergen i Norge. På bägge ögrupperna finns gott om hotell, B&B och self catering.

Dags för en fikapaus med bensträckare? Tja, varför inte, passar bra inför vårt fortsatta besök på öarna västerut.

Orkney.
På Shetland var och är man fiskare med några får hemma på torpet. På Orkney tog man under 1700- och 1800-talet mycket ofta 5-års kontrakt på ”Hudson Bay Company”, som hade monopolhandel på norra Kanada, - när de kom hem, köpte Orkneyborna gård och blev jordbrukare. Hudson Bay Company, handlade med skinn och hade en flotta skutor som övervintrade i Hudson Bay i norra Kanada. Där köpte man skinn av trappers och hade en omfattande organisation i kanadensiska vildmarken. Tre fjärdedelar av alla anställda i Hudson Bay Company var Orkneybor. Ofta gifte de sig i Kanada och inslaget av eskimåblod är märkbart på Orkney än i dag. I London byggde Companiet en egen tidvattendocka för sina många skutor.
Det var S.t Katherine Dock omedelbart nedanför Towern som i dag används som marina i anknytning till en stor hotell- och turistanläggning.

I dag är Orkneybon en lantman. Han lever av sin bördiga jord som trots klimatet gav hygglig bäring fram till dess den brittiska nötköttexporten stoppades på grund av ”galna kosjukan”. Det betar fem gånger mer nötkreatur på Orkneys kullar än där bor människor.
Ögruppen omfattar ett 70-tal öar varav 18 är bebodda. Liksom på Shetland kalla man huvudön för ”fastlandet”.

Huvudorten Kirkwall (förr Kirkjuvagr) ligger på nordsjökusten och har 6 000 innevånare samt Storbritaniens nordligaste katedral. Den byggdes av en kristen vikingahövding på 1100-talet. Här ligger också ”Highland Park Destillery”, som tillverkar den kanske mest namnkunniga av alla maltwhiskies. På Atlantkusten ligger Stromness (förr Hafnavagr) med 3000 invånare, av en del turisthandböcker utnämnd till Storbritanniens mest pittoreska by.
Huvudgatan sträcker sig längs stranden, är belagd med skifferplattor och är kantad av grå stenhus. De som vetter mot havet har egna stenkajer, de som vetter mot land, separeras av branta stentrappor som leder upp till bebyggelse som klättrar upp i berget. Här doftar det jod, tång och torvrök i den saltbemängda luften.

På de 18 bebodda öarna bor drygt 20 000 människor och arbetslösheten är c:a 3 procent. Kommunikationerna är ypperliga, även de minsta öarna betjänas av lokalt flyg med flera reguljära turer per dygn och de betjänas alla av bilfärjor. På de mest avlägsna öarna får man morgontidningarna från London redan vid lunchen. Vägsystemet är i perfekt skick – allt med glesbygdstöd från EU.

4.
Turism är en viktig näring på Orkney. Turisterna kan grovt delas in i tre kategorier: nordamerikaner som söker sina släktrötter, amatördykare som i Shapa Flow dyker till vraken av den tyska örlogsflotta som där sänktes efter första världskrigets slut, samt fågelskådare.

Utefter ögruppens höga, branta atlantkuster kan man vandra i timmar på ljung och gräs som är några centimeter högt, längs de låga nordsjökusterna är sandstränderna mycket breda, oändligt långa och renspolade av tidvattnet. Vid dåligt väder kan man besöka hembygdsgårdarna och museerna, de utgrävda vikingabyarna, de magnifika stenringarna och 5 000-åriga utgrävda stenåldersbyar eller de stora gravkamrarna från samma period.

Nordsjöoljan är viktig för Orkneys ekonomi. Den tas iland vid Flotta i Scapa Flow (förr Skalpafloi). En av de första nätterna idet fridfulla Strömness väcktes vi av ett våldsamt gatuliv med sång och rop. Nästa morgon var det åter fridfullt. Förklaringen, det hade varit avlösningsdags på ett par av de ”torrlagda” oljeplattformarna i Nordsjön.

Kriminalitet är ett nästan okänt begrepp på Orkney – ett enda mord under hela 1900-talet och då var inga bybor inblandade. I ”National Geographic” skrev Bill Bryson en kärleksfull artikel 1998 om Orkney och han avslutar att återge telefonsamtalet med biluthyrningsfirman när han skulle lämna ön:
”Just leave the car in the air port car park. Somebody´ll come for it next week. But what about the keys?”
-Bungém in the glovebox!
“Are You sure?”
-This is Orkney, love!

När solen skiner en varm dag i Stromness, låter byborna dörren stå på vid gavel när de lämnar hemmet för att få det ordentligt genomvädrat efter dagar med oväder. Ingen tänker på stöldrisken.

Landskapsbilden skiftar från halvkilometer höga ofruktsamma Hoy (förr Håey) i sydväst till platta, låga och bördiga strandreveln Sanday i nordost. Mellan huvudöns atlantstränder böljar ett bördigt landskap i mjuka kullar med spridda gårdar som varit brukade i tusentals år. På höjderna täcker ljungen de vidstäckta torvmarkerna.

Liksom Shetlandsöarna ligger Orkneyöarna som ett såll för tidvattenutbytet mellan Nordatlanten och Nordsjön. I sunden mellan öarna rusar tidvattnet, det virvlar och bryter, sjön blir krabb och farlig. Värst är det i Pentland Firth (förr Pettlands Fjördr) –sundet mellan ögruppen och fastlandet. I den östra delen av Pentland finns en strömvirvel som i dag heter Swelchie (förr Svelgr). En gång i min ungdom hade jag hamnroder i Amerikalinjens passagerarfartyg ”Stockholm” och stod till rors när vi ostgående passerade med 20 knops fart genom Pentland. När vi gick igenom ”strömvallen” i östra delen av sundet kunde jag rapportera till vakthavande styrman: ”Hon lyder inte längre roder”

Förr hade man en omfattande äggproduktion på Orkney. Det var en betydande exportartikel. Hönsen hölls frigående utomhus i långa rader av öppna träburar. Under orkanen 1969 blåste merparten av hönorna och hönsburarna till havs. Näringen lades då helt ned.

Vid dåligt väder kan man besöka fornlämningarna, det tar flera dagar att besöka dem alla. De är inte fördärvade av massturism. Man gör ingen stor affär av vad man har att uppvisa, men presenterar det man har på ett professionellt sätt.

5.
Shetland.
Shetlands (förr Hjaltland) kontakter med Västnorge är starka och har rötter djupt ned i förhistorisk tid. Fjorden i till Bergen från norr heter Hjeltefjorden (Shetlandsfjorden) och därifrån rodde man till Shetland på två dygn och seglade med god undanvind på ett dygn.
Under andra världskriget var trafiken med småbåtar mellan Västnorge och Shetland intensiv. Hela utbytet av flyktingar, spioner och infiltratörer samt norska motståndsrörelsens förnödenheter från de allierade, styrdes från Shetland.

Shetland har i dag en befolkning 23 000 personer och arbetslösheten ligger på knappa 3 procent. Denna kommer att öka när brittiska flygvapnet lägger ned sin ”early warning station” på den nordligaste ön Unst (förr Ornst). Denna station har ingått i NATOs missilvarningssystem.

Det regnar två av tre dagar på Shetland, men året ger drygt tusen soltimmar, främst under den varma årstiden. Runt öarna rusar tidvattenströmmar som lokalt kan nå upp till 7 – 8 knop. Orkaner är inte ovanliga och då kan det blåsa upp till 50 sekundmeter. Vind och vågor drar in över ögruppen efter att obehindrat kunnat växa sig fullvuxen tvärs över hela Nordatlanten.

På öarna finns flera stora, nybyggda imponerande fritidsanläggningar för alla former av inomhusidrott och –rekreation samt ungdomsverksamhet. Den största ligger i Lerwick (förr Lervik).
Lerwicks äldre bebyggelse runt hamnen på nordsjösidan är uppförd i grå sten och gatorna är belagda med skiffersten. Sex kilometer tvärs över ön vid atlantkusten ligger Scalloway (förr Skalavagr), som tidigare var huvudort och nu är ett av ögruppens centra för fisket.

Här ligger ”North Atlantic Fisheries College”, som byggdes 1992 och årligen strömmar tusen elever från Shetland, Norge, Irland, Skottland och Nordamerika genom skolans kortare och längre kurser. Skolan har rätt att examinera för behörighet att vara befälhavare på fiskefartyg och vaktmaskinist i begränsad europeisk fart. Den teoretiska utbildningen är varvad med styrd praktik och är anpassad till handelsflottans krav.
Vid sidan om den teoretiska och praktiska utbildningen av fiskare, har skolan en växande vetenskaplig avdelning som huvudsakligen arbetar med EU-finanserade projekt. North Atlantic Fisheries College finansieras lokalt, underskottet täcks av det shetländska samhället.

Näringslivet på Shetlandsöarna domineras av fiske och fiskindustri. 280 stora och små shetländska fiskefartyg bemannas av 520 fiskare. De landar sina fångster i hamnar runt Nordsjön, varav 100 000 ton i Lerwick och Scalloway.
Laxodlingar finns i varenda skyddad fjord – totalt 47 stycken. Dessa sysselsätter 650 personer som producerar 25 000 ton lax per år till ett värde av c:a 1.100 miljoner kronor. En betydande del av laxexporten går till Japan där de kvalitetsmedvetna japanerna föredrar Shetlandslax.
Fiskberedningsindustrin sysselsätter 550 personer i ett 40-tal företag och omsätter också den 1.100 miljoner kronor. Totalt sysselsätter de fiskrelaterade näringarna 1 700 personer och omsätter årligen nästan 3.000 miljoner kronor. Oljeindustrin inbringar samhället 750 miljoner kronor och sysselsätter 1.200 personer.
Varje år kommer 17.000 turister (22% norrmän och 2 % svenskar) som spenderar närmare 200 miljoner på Shetland.

6.
Jordbruket är en ”binäring” som omsätter drygt 100 miljoner kronor, varav hälften kommer från lamm. Av drygt 400.000 får, går årligen 130.000 lamm på export. Dessutom går det ett helt okänt – men mycket stort – antal oregistrerade får i bergstrakterna och deras lamm ger ett underbart, magert, smakrikt kött – huvudsakligen än så länge enbart för lokal konsumtion. Det här vore något att upptäcka för våra kräsna krögare.
Det därefter viktigaste näringsfånget är stickning av tröjor. Vid sidan om all ”svart” försäljning går stickade produkter för 75 miljoner årligen på export – varav 70 procent till Asien.

Över tusen arbetar officiellt inom stickningsindustrin. Att se de kvinnor som fortfarande handarbetar är en häpnadsväckande upplevelse. Stickorna går så fort att det ser ut som stickerskan höll en propeller på fullt varv i händerna. Medan de stickar, vandrar de omkring, konverserar och tycks koncentrera sig på annat, medan invecklade mönster i olika färger växer fram i deras händer. Deras stickhastighet gör priserna överkomliga. 1.500 kronor för en handstickad tröja av handspunnet garn i flera naturfärgade nyanser, kan inte sägas vara dyrt och tröjan håller livet ut.

Fisket i dag (mellis)
Shetlands fiskeflotta räknar alltså 280 enheter. Drygt 200 av dessa är på under 50 fot och fiskar huvudsakligen hummer och krabba året om utefter kusten. Ett 40-tal trålare på mellan 80 – 100 fot fiskar vitfisk på bankarna några timmars gång ut i Atlanten eller Nordsjön. Med dagens priser ger detta god ekonomi. Åtskilliga av dess trålare hör hemma på öarna East Burra och West Burra (förr Borgarey) intill Scalloway. Dessa bägge öar erbjuder de naturskönaste vyerna på Shetland.

Shetländarnas stolthet är åtta toppmoderna 180-fots (c.a 55 m) kombinerade trålare och ringnotsfiskefartyg, som fiskar makrill från september i västra Nordsjön och drar sig successivt söder ut för att avsluta makrillfisket i mars i farvattnen kring Irland. Makrillfångsterna landas ofta i Danmark för vidaretransport till Ryssland.
Under våren och försommaren fiskar de åtta stortrålarna sill och ligger sedan stilla några månader under sensommaren i väntan på makrillfiskets start. Makrill svara för två tredjedelar av dess stora fartygs ekonomi. Och deras ekonomi är god.

Dessa 180-fots fiskefartyg har tolv mans besättning och fyra man är ofta hemma för ledighet – alltså totalt sexton man. För att föra befäl över ett sådant fartyg krävs att man är minst 20 år, har 3 års praktik, varav arton månader som vakthavande befäl, samt certifikat.

Alla åtta fartygen ägs av fiskarna själva och varje man ombord arbetar för sin del av fångsten. När en äldre deltagare i en modern stor-trålare slutar till sjöss och inte har en son till vilken han kan överlåta sin andel har de övriga delägarna förköpsrätt. Utomstående har sällan råd att ”köpa in sig”. Fiskelaget är kanske hundra år gammalt och har kontinuerligt under generationer successivt ”bytt upp sig” till allt större fartyg.

Sju av dessa åtta fartyg hör hemma på den lilla ön Whalsay (förr Hvalsey) en halvtimmes gång ut i Nordsjön från huvudön. Ön har ett tusen invånare och fiske är enda näringsfånget. Förutom de sju stora fartygen hör 16 fiskefartyg över 50 fot och 28 stycken under 50 fot hemma på ön.
Tack vare fiske och laxodling kan man leva någorlunda gott i de ensligaste av de shetländska fjordarna och på de minsta av de mest avlägsna öarna.
En timmes gång ut i Nordsjön från huvudön ligger Out Skerries (förr Utsker) med 90 invånare. Det är två öar sammanbundna med en liten bro och den sammanlagda landytan är c:a 1,5 landkilometer. Byn ligger samlad runt hamnen och där finns en handelsbod, vilken ser likadan ut som den sannolikt såg ut för 150 år sedan.

7.
Out Skerries har ont om vatten, där finns inga möjligheter att borra brunnar. Därför har man byggt en ”takränna” som går i spiral runt öns bergstopp och samlar regnvatten som förs till en damm. Men ön ligger utsatt och vid storm ryker saltet över hela ön och täcker allt, vilket ger vattnet en något ”annorlunda” smak.

Det kan inflikas att färjorna som förbinder öarna i Shetlandarkipelagen är så hårt subventionerade att avgiften i det närmaste är försumbar.

Längst upp i norr ligger ön Unst på vars nordligaste del av Nordsjökusten ligger en by som heter Baltasound. En bred fjord som skyddas av ön Balta ger gott vindskydd och här låg förr varje år upp till hundratalet bohuslänska fiskefartyg, vilka använde Baltasound som sin bas för fisket efter långa och torsk, nord och nordväst om Baltasound. Här byggdes en svensk kyrka.

Bohusländska fiskare använde Baltasound som sin bas redan på 1880-talet då man seglade med de så kallade sjöbåtarna, vilka vid sekelskiftet byttes ut mot brittiska tvåmastade, rakstävade seglande trål-kuttrar, som hade utkonkurrerats av ångtrålarna från Hull och Grimsby och hörde sedan hemma i företrädesvis bohusländska kustsamhällen i många decennier till dess de sista på 1960-talet renoverades för att bli seglande skolfartyg.

_________________
Torstens kåseri på Kustkulturseminariet var ett mycket uppskattat inslag. Inte minst för en suverän bildkollektion och dessutom ett entusiastisk framförande. Man riktigt kände saltstänket yra in över Skärhamn.
Kustguide redaktion ber också att få tacka för din medverkan på Kustguide.