Sveriges Segelfartygsförening bildades 1976 och firade sitt 30 årsjubileum
förra året under en jubileumsresa till Åland.

Förra gången Sveriges Segelfartygsförening gav ut en bok om Sveriges skutor var 1996
under rubriken” Segelfartygen lever! ” Boken var på 167 sidor med sv/v foton

Den 10 mars 2007 levererade riksföreningen uppföljarboken, ” Kulturarv under segel ”, en flott publikation om 260 sidor med foton i både svartvitt och färg. Omslagsbildenvisar fören på skutan Ariel, Haninge, i solnedgången .ISBN 91- 97 3000-6-3
Nu har den kommit. Skutskådarboken! Vems är det röda seglet över horisonten? Var står det på
akterspegeln? Är det månne en skonare eller en galeas? Vad kan skepparen heta? Hörs på
håll dragspelsmusik? De flesta svaren finns i boken.

På ett decennium har Skutsverige seglat upp sig. 1996 registrerades 58 skutor.
Våren 2007 finns det 68 medlemsfartyg. Våren 2005 organiserade SSF 73 segelfartyg
vilket är en toppnotering. Sverige har med andra ord en stor flotta seglande bruksfartyg,
den största i Östersjön och den största i Norden. till numerären. Sedan sommaren 2006 finns även en Luleåskuta med. I boken står att läsa om Christer och Lena Engströms Nordhav.

Några skutor har under åren sålts utomlands. Den välsedda vitmålade Rut från Gustavsberg , Stockholm såldes till England och staden Rouen i Normandie, Frankrike köpte tillbaka tremastade skonerten Marité, bekant för Luleåborna efter ett par resor hit upp. Någon skuta ligger brandskadad som Sir William Archibald i Gävle och på västkusten höggs Dagny upp, efter förtvivlade försök till räddning. Den 23 september 2006 började upphuggningen av Valborg på Sjötorps varv intill Vänern.

Vad som tillkommit som nytt är nybyggnad av ett antal repliker varav den mest kända är
fregatten Götheborg III , en replik av en ostindiefarare, världens första i sitt slag.,
för närvarande på väg hem via Medelhavet efter sitt framgångsrika besök i Kanton,
Kina. Briggen Gerda Gefle seglar sedan förra sommaren och briggen Tre Kronor
af Stockholm beräknas segla till sommarens tall ships´ races i huvudstaden. Fler repliker kan nämnas som några enmastare: Bojorten (holländsk typ med sidosvärd) Christine af Bro från Kristinehamn i Vänern, liksom slupen Oskar II från Sjötorp i Vänern. Jakten Hoppet af Brantevik på Skånes sydspets och vedjakten Sofia Linnea i Stockholm.- I Karlskrona har byggts postjakten Hiorten, en replik från traden till Stralsund, då originalet räddade Karl XII
över till Svea Rike.

Det krävs många instrument för att bevara skutorna som ett kulturellt arv.
Skutor av trä kräver regelbundet underhåll. Där spelar Beckholmens Dockförening Stockholm, en av föreningens tre sektioner, en betydelsefull roll. Där räddas och bevaras det seglande kulturarvet. Tack vare det s k skutstödet på ca 500 000 kr årligen kan ett antal skutor varje vinter renoveras i Västra Beckholmsdockan. I sitt förord - En seglande nation - menar SSF-ordföranden Per-.Inge Lindqvist att summan är orimligt låg, i varje fall i jämförelse med vad Norge satsar på sina traditionsfartyg.

En reflexion: Så länge de svenska segelfartygen till en del renoveras med allmänna medel så
kunde man säga att varje svensk äger del i skuta! Var och av oss som partredare i någon mån!

Beckholmen är idag ett levande maritimt centrum för fartygsbevarande och ingår i det större begreppet Stockholms Sjögård . Där flera skutor repareras samtidigt uppstår ett livligt kunskapsutbyte - en informell skutakademi. Här har vi instrument numro ett.

Ett annat befinner sig på organisatorisk nivå. Europatanken har växt sig stark sedan 90-talets början och sedan 1995 existerar en europeisk förening, European Maritime Heritage, som börjat inventera omfattningen av Europas maritima kulturarv av båtar, ångfartyg och segelfartyg. EMH driver sin verksamhet i Kulturkommittén som diskuterar riktlinjer för restaurering och bevarande och Säkerhetskommittén som ansvarar för anpassningen av befintliga regelverk och myndighetskrav till traditionsfartygens villkor. EMH:s största insats
hittills är att ha utarbetat ett Memorandum of Understanding (MoU) som gör att de anslutna
8 nationerna förutom Sverige d v s Danmark, Finland, Norge, Estland samt Tyskland, Holland, England och Spanien kan erkänna varandras nationella certifikat och kvalifikationer vilket underlättar färder mellan dessa länder.

Ett tredje verktyg är klassningen av värdefulla segelfartyg, vilket drivs av Statens
Maritima Museer i samverkan med Sveriges Segelfartygsförenig, Sveriges Ångbåtsförening,
och andra intresserade parter som Sjöfartsverket och Riksantikvarieämbetet.

Segelfartyg kan bli K-märkta d v s anses som kulturhistoriskt värdefulla. Sådana fartyg kan också ansöka om Traditionsfartygsklassning. Sådan klassning innebär att ett fartyg förs till en särskild grupp av fartyg där Sjöfartsverket vid besiktning och tillståndsfrågor tar hänsyn till fartygets historiska värde och särart. K-märkningen värderar alltså bevarandet av fartyget
medan t-klassning reglerar brukandet av historiska fartyg.

Fartygsforum har blivit en” Fartygsbevararnas riksdag”, dit Statens Maritima Museer årligen
inbjuder ideella krafter och myndigheter till en träff för att stärka stödformer, brukandet
och kompetenser och locka fram ökade resurser och fler intresserade .Se även
hemsidorna www.maritima.se och www.ssf.h.se

Två instrument till skall nämnas – kanske de viktigaste av alla. Skutägarnas och grundbesättningarnas entusiasm för och omsorg om sina fartyg. Dessutom
de cirka 15 000 sjöfarare som varje år väljer att segla med och fira semester ombord.

Hur är det att vara ett omhuldat skepp? Varje fartyg presenteras i boken med bild och mått, segelyta, djupgående och förtöjningslängd. Vilken sorts virke i skrovet och vilken sorts motor. Tonnen mäts i brutto. Det finns en utökad ordlista ”Ord ombord ” och skisser på
två grundformer av riggning - råtackling med tanke på att Sverige nu har tre stora fartyg med råsegel. Slättackling gäller mestadels för galeaser och skonare.

En del skutor byter ofta ägare. Ett märkligt undantag är 2- mastskonaren Tärnan från Hamburgsund som har funnits hos samma ägare i 41 år, nämligen hos erfarne skepparen Pelle Warnholz . Eljest varierar ägandeformerna: familjer, ideella föreningar, stiftelser och särskilt för de stora skutorna aktiebolag, vilka efterträtt partsrederierna, en gång så vanliga.

En gång var nästan alla skutor fraktfartyg för gods eller fisk. Idag finns inte en enda svensk skuta kvar med enbart lastrum. Däremot har den franska skutan , Nôtre- Dame de Rumengole, lyckats bevara sitt lastrumsutrymme som dessutom får duga för partyn med plats för drink och dans. De svenska skutorna fraktar numer, människor, intresserade medseglare ( paying crew) som får uppleva något utöver det vanliga .Segla skuta har blivit en del av upplevelsenäringen.Kulturarv under segel - det kan vara rena rama äventyret!

Rune Sundmark 2007-04-14