Kustguide - Båtbyggarkursen vid Gerda 2002

Båtbyggar-/ Segelsömnadskursen vid Briggen Gerda 2002.

Hej, jag heter Petter Holter och är elev vid båtbyggarutbildningen på Gerdavarvet i Gävle. Skriver nu några rader för att berätta om vår utbildning där. Den var en ganska lång väntan för mig innan det kom besked att kursen skulle komma igång. Till min stora glädje ordnade det sig och jag kom med bland de som blev antagna.

Första dagarna gick förstås åt till att bekanta sig med läraren, lokalerna, blivande kurskompisar och alla de verktyg som behövs för ett båtbygge. Några teorilektioner gav sedan en inblick vad som komma skulle. Den bästa lärdomen kommer vanligtvis när man koppla teori med praktik. En dag berättade vår lärare Mikael Engstedt att han fått löfte om att få besöka Gävleborgs läns Museum och deras lagerlokaler.

För många år sedan hade en gammal fiskebåt blivit överlämnad som gåva till museet. Egentligen så har det sin början i slutet av 1800- talet. Då byggdes den skötfiskebåt som kom att vara kvar i Janne Nordins ägo fram till 1940. Sterbhuset skänkte då båten till Länsmuseet i Gävleborg. Efter att ha varit exponerad en tid i museets lokaler har den nu sin fristad i deras lager.

ritning

Gerdavarvet hade fått löfte om att få mäta upp den för att sedan tillverka en båt. Här fanns också delar av den riggning som tillhört båten. Seglen var väldigt sköra så vi fick vara väldigt försiktiga med uppmätningen. Båten var lång, hela 7.6 meter, tvärsöver var måttet 2 meter.

Nu ska jag inte trötta er med allt för många detaljer, men ett intressant och lärorikt arbete startade med att rita upp allt som vi kunnat mäta oss fram till. En båt har former överallt, så det blev att rita upp flera snitt, för att sedan överföra dem i skala ”ett till ett” på spantlaven dvs. trägolvet i verkstaden. Från spantrutan kunde vi nu tillverka de mallar på vilka vi sedan skulle bygga skrovet på. Mallarna försågs med nummer så att de sedan kunde användas i rätt ordning.

En viktig sak som måste till först av allt att göra i ordning den ”bädd” som båten skall byggas på. (Stapelbädd, har du hört talas om, det är inte att stapla sängar precis, utan just en bädd för båten att vila på under tiden som den blir till). Bädden skall vara stadig och ligga vågrätt, vara utförd så att man kan fästa mallar mm och framför all det måste vara hyggligt med plats runt om. Det här blir nu platsen där all byggnation skall ske intill dess att den är helt färdigbyggd. Ska du själv bygga en båt, så kolla hyran för lokalen för några månader framåt!

Stapelbädd

Nu trasslar vi in oss i en massa namn och begrepp som man behöver gå en båtbyggarutbildning för att förstå: köl, kölfjäder, knän mellan stäv och köl. Lugna, det här är bara början… Alla de här sakerna tillverkades under kunnig ledning och faktum är att så här långt var allt okej, ja, det klart att lite fick väl lov att justeras förstås. Med kölen på plats på bädden så skall spunningen huggas ut. Inte bokstavligen hugga, men hantverk är det i allra högsta grad. Det skall tas bort ur kölen så att det första ”bordet” (en bräda på sidan av båten heter så) kan få en bra infästning. Knän, de som kommer att utgöra övergången mellan köl och stäv sätt fast där de skall vara. Stäven för akter och för får man inte heller glömma.

Nu är det dags att plocka fram mallar som stått och vilat ett tag. Det är nu det är bra att ha nummer på mallarna så att det blir rätt form på skrovet. Förväxlar man dom kan för bli akter förut eller en underlig insvängd midja. Det kan förstås vara bra, men inte på en båt! Men lite fantasi nu så kan man ”fylla i” tomrummen mellan mallarna och få en bra bild av hur hon kommer att se ut. Fast nog undra man lite hur vi ska klara av det här med bordläggning. Ni kan vara övertygade om att här handlar det inte om bordläggning av ett och annat ärende, nä, här är det frågan om att lägga bord överlappande varandra och uppåt.

Vi lyckades överförväntan med att få dit tre stycken! Dags för lite paus från att basa bord, (ångkoka, dom blir mjuka och böjliga då, jfr. med när du kokar spaghetti) sätta fast tvingar, ta bort tvingar, förborra, nita, torka svett, passa baslådan osv. Pausen bestod i att nu skulle några av bottenstockarna tillverkas och passas in på rätt plats. Det betydde att vi då kunde ta bort varannan mall. Det blev lite mer plats att röra sig på då. Nu när vi har fått lite fena på det här med bord och basning, så var det ” bara” att fortsätta med bordläggningen. Spant, båtens revben, kommer på plats, mallar tas bort, fler bottenstockar kommer dit dom ska.

Åror med skoning

– Och si… det här börjar likna en båt! Väldigt mycket om man betänker hur brädhögen såg ut och funderar över förkunskaper. - Man kan om man vill, å det gör man, då blir det en båt! Åror, 2 par, tillverkas ur rundvirke, mast och bom, skottar, roder, hackbräda, knap och sittbräda osv. Ni anar inte vad mycket prylar det ska vara och hur i allsindar får vi plats med alltihop? Ha förtröstan, vår skicklige lärare Mikael, fick oss att lyckas med det bästa för det mesta.

Men inte nog med det… Förutom teorilektioner så ingick också segelsömnad. Vind i seglen ska man ha om det ska gå bra. Vind har vi gott om, men seglen behöver tillverkas.

Uppmärksamma läsare på siten Kustguide.net har kanhända redan läst reportagen under /projekt/ Gerda – just nu, och där uppmärksammat Yngve Ydells arbeten vid Gerdavarvet. Yngve har varit vår lärare i ämnet segelsömnad. Alltså, nu kommer det att handla om handarbete, - händigt va´.

Dittybag

Utbildningen i segelsömnad kom att sträcka sig över två terminer. Vårt första försök i sömnad var att tillverka en, som det heter på sjömansspråk ” sailors Ditty Bag”. En avlång påse, med rund botten, som kan förslutas i den övre änden. I den kan naturligtvis varjehanda ting förvaras, t.ex. våra handverktyg som behövs för segelsömnad. Det var ett skickligt drag av Yngve att starta med en nyttopryl tänkte vi. Sant, men det visades sig att det fanns andra tankar och mening med första arbetet. Faktum är att i den till synes enkla påsen så ingår alla de grundläggande tempon som en segelsömmare måste behärska. Ett antal plåster blev liksom ett kvitto på att nålen var väldigt vass, så det gällde att hålla ett öga på den.

Sömnad

Alla fick sina Ditty Bags godkända och kunde fortsätta mot nya arbetsuppgifter. Båten vi tillverkade skulle ha segel och vi hade fått med oss måtten så nu var det dags för tillskärning. Trodde vi, men det visade sig att det här med våder inte får komma till av våda. Med våd avser man bredd på väven. Innebär att man måste sy ihop några våder för att hela segelytan skall få plats. Gaffelseglet tog största delen av ytan medan den trekantiga focken klarade sig med ett mindre antal våder. För att få till det här så gick det åt många timmar med blindsömnad och s.k. ”plattsöm”.

Nu började det verkliga arbetet skulle man kunna säga. Alla kanter måste snyggas till, skall sys med s.k. ”omböjning." Det här måste jag få förklara lite, det betyder att allt har sytts i ett, d.v.s. inga påsydda fållremsor. För att seglet skall hålla så måste det förstärkas med ”stärklappar”. De sys på i seglens hörn och i anslutning till revlöddrorna. Det behövs en hel del rep för att hålla ett segel på plats och på rätt sätt för just den segling man vill kunna genomföra. På kryss och läns, bidevind och halsar och mer ändå. Fråga en entusiastisk seglare, han/hon kan hålla på hur länge som helst, så du får kanske ge dig av hals över huvud.

Revlöddra

Nåväl, tillbaks till segelsömnad, vi ska väl bli klar med jobbet någon gång. Handsydda hål över förstärkningsringar av tjärat hampsnöre 6/3. ” Liksättning” låter skrämmande, men faktiskt så heter kanten på seglet ”lik” och även här är det nödvändigt med en förstärkning. Utfördes genom att vi sydde fast ett tio millimeter tjockt tågvirke längs kanten, förlåt liket. Tja, nu börjar det närma sig, fast isättning av horn och revlöddror som överklätts med tjärat hampsnöre 6/3. Ingenstans har vi använts oss av metallringar eller metallbeslag, nä, äkta och genuint ska´ det va´, annars får de´va´! Återstår att sätta i revsejsningar utförda av 6 mm hamplina. Det blev en fock på 11 kvm och storsegel på 17 kvm som vi knåpat ihop under vår utbildning.

Avslutningsvis så kan jag tala om att åtgången på plåster avtog väsentligt och nu står det en kartong kvar till elever på nya segelsömnadskurser. Faktum, måste också få sägas, det är en grupp stolta män och en kvinna som ser seglen gå i topp! Heder och tack till vår skicklige och tålmodige lärare Yngve. Han påstod helt lugnt vid kursens början, (c:a 130 timmar) så ska man kunna förvänta sig av er, att ni helt på egen hand efter en fullständig segelritning ska kunna sy segel till allmogebåtar. Visst var vi väl ganska fundersamma då, men nu, - vem vill ha hjälp med segelsömnad? Ja, kanhända en båt till seglen också? Fast det är klart, gäller det bara att byta bord, så fixar vi det! Sommaren 2003 har ni alla en möjlighet att få se henne glida fram på Geflefjärden. Välkommen ombord!

Petter Båten utställd