KUSTKULTURBUDKAVLARNA Kusten Runt 5 ÅR

Budkavlen går! Det var en gång en signal som gick som löpeld fram.Vem minns inte Mobergs Rid i Natt! Budkavlen var dåtidens sätt att föra fram brådskande och angelägna budskap. Den som förde budkavlen framåt kände hederskoden: Budkavlen skall fram. Den får inte stanna upp.

En budkavle till sjöss är något ovanligt, nästan exklusivt. Två samtidiga budkavlar till sjöss är givetvis ännu mer ovanligt. Därför är det inte undra påatt under de fem år som gått har ingen lyckats gör om bravaden Kusten Runt.

När ett evenemang i sig kan rymma både det roliga och det seriösa på en gång har det nått kvalitet. 1998 tillkom också spänning och dramatik. Vädret var inte det bästa. Fanns det båtar för vidare färd?

Kustkulturbudkavlarna till Kulturhuvudstaden hade inte bara kustkultur med i skeppskistorna utan bjöd även på en litterär nivå med två manifest skrivna på klassiska versmått – hexameter och blankvers. Olov Hederyd skrev det norra manifestet medan Göran Palm stod för det södra.

Kusten Runt 1998 det var det året då kustbor, kustbefolkning, öboroch utskärsfolk blev sedda och synliggjorda. Det blev tillfälle för dem att visa prov på sina färdigheter till sjöss och till lands. På varje ställe som anlöptes ordnades en kulturfest. Kustfolket satte sin stil på varje växling.

Den 5 augusti kl 15 00 nådde de två budkavlarna Galärvarvet i Stockholm,Starterna hade gått den 20 maj. Den lilla armadan som stävade uppför Strömmen hade dagen före sammanstrålat på Fjäderholmarna där de bägge kavlarna mötts för första gången. Budkavlarna kom att avsluta det maritima programmet – med en utställning på Galärvarvet - kallad Vårt Maritima Arv.

Budkavlearmadan blev pampigt hälsad av Stockholms Stad. Först kom en Stridsbåt 90 från Stockholmspolisen, sedan Stockholms Hamns veteranbogserare Örjan, sedan skutan Deodar, själva ledningsfartyget. Därefter följde båtar från norra kavlen: Norrtälje, Vaxholm och Fjäderholmarna. Från södra kavlen kom en fin sandkil, en skuta från Utö. Dessutom anslöt en veteranroddbåt med två roddare och cox från Roddklubben i Djurgårdskanalen. Sist i raden kom en stridsbåt 90 från Vaxholms kustbevakning som vakade över de två skeppskistornas dyra last.

Färden längs traden tog hela sommaren, men kunde säkert ha gått snabbare. Det gällde nämligen att kunna synkronisera kavlarna så att de färdades i takt men samtidigt kunna utnyttja de stora publika festerna längs kusten som i Härnösand eller Nynäshamn.

Så här i efterhand har publiksiffrorna kunnat justeras uppåt. Ca 25 000 människor beräknas ha sett eller följt budkavlarna på sin färd. Nära 100farkoster av 15 olika typer nyttjades. 122 platser anlöptes.

Budkavlarna som ett inslag i kulturhuvudstadsåret blev en klar framgång. Kustkulturen fick sitt första offentliga dop. Det blev en fullbordad resa Kusten Runt och en festlig grande finale i Stockholm.

Budkavlarna som en framstöt till regeringen om att få fram medel för att rädda kustkulturen har ännu inte blivit någon framgång. Innehållet i skeppskistorna med sina dokument från de 60 kustkommunerna finns registrerade på kulturdepartementet, men hela innehållet med dokument och medskickade minnen har ännu inte ställts ut för visning i Sverige.

Vad har dock hänt? Budkavlarna har redan från början följts upp på hemsidan Kustguide. Sedan 1999 har Föreningen Allmogebåtar i Uddevalla gjort två regionala budkavlar längs Bohuskusten. Redaktionen för hemsidan Kustguide ordnade ett seminarium om kustkulturen hösten 1999 vid Båtmässan Allt för Sjön. I Sörmland bildades det första regionala Kustlaget. År 2001 tillkom Södra Bottenhavets Kustlag.

I Västervik har det hösten 2002 hållits ett första nationellt seminarium om bruksbåtar ordnat av den småländska Sjöfararkusten, ett sorts kustlag. I september 2003 arrangeras ett andra nationellt kustkulturseminarium i Gävle.

I Finland har man efter år 2002 efter svensk modell bildat en nationell förening för kustkulturen, mest baserad på de finska träskutorna.

Det som har hägrat för många intressenter är om vi i Sverige kan få till enparaplyorganisation för kustkulturen – ungefär på det sätt som Norgeordnat med sitt förbund och sin publikation Kysten.

Efter fem år borde tiden vara mogen för Förbundet Kusten.

Vänliga hälsningar