Höstväder, infann sig helt oanmält på lördagen. Häftiga vindar innehållande regndroppar i stort antal svepte in över piren i Skärhamn. Trots väderinslaget i programmet var det trivsel och gemyt
bland paraplyer och lite våta regnkläder.
Tjörns Segelsällskaps lokaler, som låg på ett högre plan, bjöd på ljus och värme och om möjligt ännu mera trivsel där alla bekantade sig med kända och okända seminariedeltagare.
Lättlunchen, som serverades, ökade på känslan av välbefinnande!

Cåre Tånge, ordf. i Bohusläns Kustlag hälsade välkommen och berättade om upplägget av programmet. Per Skanse som hållit i arbetsgruppen för seminariet, beskrev de olika lokalernas
läge. Genom ett förhinder för en av föreläsarna gjordes det en snabb korrigering så att val av
ämnen och lokaler underlättades och blev genomförbara.

Den första delen av seminariet blev gemensam för alla, Cåre Tånge kåserade på ämnet ”Kustbo i dag – i morgon”. Ett jätteintressant framförande som väckte en livlig debatt. Där framkom bland annat att vi har inte bara en lång kust, utan också väldigt många olika levnadsmönster. Brytningen mellan varianterna på vår kustkultur skapade intressanta jämförelser. Signifikativt var att alla hade ett stort intresse av att bevara och utveckla vårt gemensamma maritima kulturarv. Funderingen över hur långt in över land sträcker sig kustintresset fick många lösningar och förslag. Det kan i varje fall inte definieras i x antal kilometer. En variant, historiskt sett, återberättades från ostkusten.
Vid strömmingsfisket, som förkom vid många fiskelägen, hände det sig att någon från fiskelaget
gav sig ut på försäljning på morgonen. Det skedde på så sätt att en ”låda” strömming (30 kg)
placerades på pakethållaren bak på cykeln och sedan trampade han iväg in åt landet. Beroende på hur långt han orka trampa och i viss mån hur försäljningen gick, så kan man säga att han ”satte gränsen”. Problematiken med sommarboende kontra fastboende kom också att beröras. Många av byggnaderna, sjöbodar och bryggor förändras och kustkulturskatterna reduceras. Nåväl, allt kan inte få sin lösning på en timme, men väl en bra belysning och plats för eftertanke.

Mats Ehn, Tjörns kommun, Skärgårdsutveckling – några exempel på saker som gjorts
och är på gång.
Mats redogjorde för EU- projektet ”Carpe Mare” (Fånga havet). Det är en ideell förening med uppgift att förvalta LEADER+ programmet i vårt område. Carpe Mare ska stödja olika projekt och initiativ längs kusten som förbättrar möjligheterna att bo, verka och leva längs kusten året runt.
Det kan gälla utveckling av idéer som ger fler arbetstillfällen, nyetablering eller utveckling av företag, bättre samhällsservice osv. Godkända projekt inom Carpe Mare får tillgång till ekonomiskt stöd OCH (inte minst) ett brett nätverk av kontakter och kompetens.

Ett av de exempel som Mats berörde var ostronfiske och odling som tidvis har varit en betydande marin näringsgren i Bohuslän. Under senare år har intresset åter vaknat och många aktörer finns inom Carpe Mareområdet som vill påbörja kläcknings- och/eller vidareodlingsverksamhet.
Häromdagen ringde Mats och berättade livfullt om ännu ett projekt som kommit igång.
inom ramen för Carpe Mare- projekt, så kommer han nu att arbeta med ”Skärgårdsutveckling på Tjörn”
Det långsiktiga målet är att hålla de små skärgårdssamhällena levande. Det kortsiktiga målet är att fånga upp och underlätta lokala utvecklingsprocesser, mobiliseringsarbete och utvecklingsprojekt. En dialog mellan kommunen och lokala intressen ska främjas, dessutom ska information om EU-program och handgriplig hjälp att söka ges lokalt.
Demokratifrågor är en viktig del i projektet. Projektet ska verka som dubbelriktad informationskanal mellan kommunen och lokala samhällen.
Kustguide önskar Mats Lycka Till med det intressanta projektet och ser fram emot att få veta lite mera om det framöver.
Läs mer om projektet på: http://www.tjorn.se/skargard/

Annelie Nilsson, - Svenska Ekoturismföreningen, - ”Hållbar turism i skärgården”. http://www.ekoturism.org/

Hållbar turism vad är det? Och ekoturism – är det för turister som vill ha snålspolande toaletter och kravodlade morötter? Ska vi skärgårdsbor behöva bry oss om det?

Jo, det ska vi. Vare sig vi tillhör dem som gillar, accepterar eller avskyr turisterna som kanske väller in i stora mängder under den korta sommarsäsongen så kommer turistnäringen att vara en av de största och snabbast växande branscherna i världen och kommer inte att kunna stoppas. Det är många som vill ha del av turisternas pengar och letar möjligheter att locka dem till sig. Och som inte alltid tänker på de sociala och miljömässiga konsekvenserna utan bara till att få pengar i egen ficka.
Därför är det så viktigt att vi ser till att den turism som kommer till just vår plats på jorden är så bra som möjligt. Att den inte förstör den miljö, natur och kultur som gör att just du har valt att bo här. För mig som bohuslänning var det de kala klipporna, det salta och rena havet, måsarna, blåstången, och krabborna som fick mig att flytta tillbaka till västkusten. Vad är det som du vill att även dina barnbarnbarn ska få uppleva och njuta av?
Hållbar turism och ekoturism, som är samma sak i olika grad förenklat uttryckt, ser inte bara till miljöns och naturens bästa utan även till lokalbefolkningens. Den strävar mot att du som ortsbo får fördel av turisterna även om du inte är en aktiv turistentreprenör. Det kan handla om att du får bättre utbud i affären eller att affären över huvud taget finns kvar året runt, att du kan leverera mat, tjänster eller hantverk till dem som direkt handlar med turisterna eftersom en turistföretagare med hållbart turismtänkande ser till att handla lokalt. Hon eller han skattar också i kommunen och inte i Stockholm eller Göteborg vilket förstås kommer alla i kommunen till godo.

Ett drömscenario för mig som arbetar med ekoturismfrågor vore en fiskare som inte längre kan försörja sig på sitt fiske eller har pensionerat sig, ordnar sälsafaris med sin båt. Han berättar gamla fiskarhistorier från sitt yrkesliv, om hur det är att bo i skärgården året runt, hur han tidigare ville att alla sälar skulle skjutas för att de tog hans fisk och han bjuder på fika med hembakta brödkakor och bullar. Turisterna får inte bara ett genuint möte med en kustbo, fiskaren själv får många trevliga stunder med alla nya människor, får känna sig stolt över sin bygd och förhoppningsvis tjäna en och annan krona på det också. Och det finns många som skulle tyckta det vore väldigt exotiskt att få äta middag hemma hos en fiskarfamilj. Kanske en hummer som de själv dragit upp ur hummertinan.

Det är sådana här äkta och genuina upplevelser som gör att ett område kan få en alldeles särskild plats i en helt främmande människas hjärta och som gör att hon talar väl om den och vill bevara dess värden för framtiden. Som gör att hon återkommer år efter år och tar med sig vänner och bekanta och kanske till slut flyttar dit för gott och startar en affärsverksamhet som drar sitt strå till stacken för en levande bygd.

Det motsatta scenariot är när politikerna kör över lokalbefolkningen och bygger en gigantisk konferensanläggning vid havet som helt förändrar kustlinjen, mot löfte att det skapar mängder med jobb. Att spränga bort den högsta och mäktigaste klippan för att få plats med parkeringsplatser såg de inte som några problem, det finns ju så mycket berg i Bohuslän. Farleden är nu full av störande vattenskotrar, för det vill ju konferensgästerna ha och det är viktigt att ha full beläggning så att anläggningen inte går i konkurs som de hotat med. Av alla de arbetstillfällen som utlovades har en vaktmästartjänst och två städtjänster tillsats av lokalbefolkningen, alla andra kommer från annan ort i Sverige eftersom de ses som mer kvalificerade.

Hållbar turism behöver dock inte bara handla om små, exklusiva grupper som betalar dyrt för sina upplevelser. Ett fåtal turister på ett icke hållbart arrangemang kan göra mer skada än hundra på ett bra och genomtänkt. Och vad jag vill belysa med mina exempel ovan är att man måste passa sig för att offra skärgårdens speciella karaktär på utvecklingens altare. Det finns, och kommer att finnas allt fler pengastarka turister som är villiga att betala mycket för att uppleva det genuina, äkta och enkla som vi tar så för givet. Det är de framsynta kommunerna och orterna som ser att det är ekoturism och hållbar turism som turisterna vill ha i framtiden och jobbar långsiktigt på att vara en attraktiv plats både för turisterna och för lokalbefolkningen. Då blir det ett roligare turistande för alla inblandade.

Annelie Nilsson
Svenska Ekoturismföreningen


Faktaruta:

Svenska ekoturismföreningen arbetar med att få mer och bättre ekoturism i Sverige och utomlands och vill samla alla som är intresserade av ekoturism som idé och praktisk verklighet. Tillsammans verkar vi för att koppla samman turism med naturskydd, att utveckla svensk glesbygd, att miljöanpassa all turism, att göra Sverige känt som ett spännande resmål och att tillgängliggöra naturupplevelser utöver det vanliga.
Ett av våra viktigaste verktyg i det arbetet är kvalitetsmärkningen Naturens Bästa som lyfter fram företag och arrangemang som jobbar med ekoturistiska värden.

Ekoturismföreningen vill med mer ekoturism:

• ge skyddsvärd natur ett ekonomiskt värde.

• ge möjlighet att förädla traditionell naturturism, vilket skapar jobb, ofta i glesbygd, utan att förstöra naturen.

• vara en inspirationskälla, pionjär och riktningsvisare för hela resebranschen.
• locka till ett roligare resande för alla inblandade - besökaren, lokalbefolkningen, arrangören och inte minst naturen och dess invånare.

Owe Gullbergh, Sjötorp, berättade om Oskar II, dvs. Vänerslupen som flyter omkring på Vänern och Göta Älv, ja, t.o.m. längre ändå. Livfullt och engagerat fick vi ta del av deras arbete med att bygga en replika av en tidigare Oskar.

Vänernslupen ”OSKAR II”

Vänern har i alla tider haft en ganska omfattande sjöfart. Allt ifrån stockbåtar, vikingatida skepp osv. fram till ång- och motordrivna fartyg. En typ av fartyg som var vanligt under 1700-talet under var s.k. Vänernslupen. Under en period på c:a 150 år kom den att dominera sjöfarten på Vänern.
Vid Sjötorp en liten idyllisk ort vid Vänerns östra strand, 2 mil norr om Mariestad finns Sjötorps Varv. Här har genom tiderna byggts över 400 fartyg av varierande slag.

Några entusiaster pratade ofta om de gamla träskutorna och undrade vad som fanns kvar av dem. Jo, det var några som fortfarande seglades men av Vänernslupen återfanns bara ett. Tråkigt nog, var hon i så dåligt skick, att hon inte stod att rädda. Tanken om att bygga en replika tog fart, en intresseförening bildades 1997, namnet blev ”Föreningen Slupen”.
I juli månad 1997 kunde kölen sträckas till ett nybygge 482, med arbetsnamnet ”OSKAR II”. Arbetet förlöpte utan några större problem och den 6 juni 1999 kunde sjösättningen ske.

Om Vänernslupen.
Ett däckat enmastat segelfartyg på mellan 13 till 17 meters längd. Lastförmågan varierade mellan 40 till 65 ton. Sluparna hade oftast spetsgattade skrov med utanpåliggande roder.
De var riggade med en hög mast, bogspröt och klyvarbom. Den höga masten med toppsegel var till stor hjälp för att få mer vind vid segling i krokiga leder mellan holmar och skär. Förut fanns en liten skans med ett par kojer och akterut en kajuta med en eller ett par kojer. Skansen fick samtidigt utgöra byssa för tillagningen av enklare måltider.

Data för ”OSKAR II”.
Längd mellan stävar; 13.7 m. Mallad bredd: 5 m. Djupgående kvl 1,7 m.
Deplacement kvl 42 ton. Därav barlast; 18 ton. Motor: 100 Hk FORD marindiesel. Segelyta 142 kvm. Antal kojplatser: 12. Antal passagerare i kanaltrafik C.a 35.
Certifikat; Passagerarfartyg. Fartområde; D.
Byggd i fur på ek enligt Sjöfartsverkets regler gällande träfartyg. Inspektion under byggnadstiden: Fartygsinspektionen, Sjöfartsverket Göteborg.

Det maritima kulturarvet i Vänern har i slupen ”OSKAR II” verkligen fått en bra anknytning till sjöfarten på Vänern. Här ges nu alla en möjlighet att få återuppleva en del av tidigare sjöfarten. Allt från en Göta Kanaltur, färder på Vänern och Göta Älv att prova på.
Eller. hyr slupen för bröllop, födelsekalaset, å du, varför inte tipsa chefen om en firmafest ombord på ”OSKAR II”

Ole Mårtensön, Langelands Musuem, Rudköbing, Fyns Amt, Danmark.
Ole berättade om Öhavets smakkecenter och om paketbåten ”Mjölner”.
M/S ”Mjölner” är en motorjakt, byggd 1922 av den kände skeppsbyggmästaren Ring Andersen i Svenborg. Skrovet är byggt i ekträ och är 16 meter långt och 5 meter brett och hade en 30 HK råoljemotor av märket Norddan samt en styrhytt! Styrhytten och motorn var inte populära bland de gamla skepparna, - motorn förde oväsen och styrhytten skymde sikten.
Från starten var ”Mjölner” satt i paketfart.

För ett par generationer sedan var det vanligt med transport av gods i de danska farvattnen och även till Östersjön. ”Mjölner” blev byggt för frakter från Langeland till Svendeborg och seglade perioden 1922 – 1929 två turer i veckan. Viktigast var frakten av levande svin till andelsslakteriet i Svendborg. Andra laster som kol, trä, cyklar, styckegods samt passagerare fanns med ombord.
Lastbilstrafiken tog efterhand över transporterna och den sista paketbåten slutade 1960.

År 1990 överlämnades ”Mjölner” som gåva till Langelands museum. Fartyget var kraftigt nedslitet och i stort behov av ett omfattande reparationsarbete. Det visade sig att en mycket stor del av ekträet måste förnyas. Arbetet tog 7 år att genomföra. Även motorn en 45/55 HK tändkulemotor av märket Hundested, blev uttagen och helrenoverad. 2004 blev riggen ändrad så att den nu är lika som den var vid byggnationen 1922.
I dag seglar ”Mjölner” igen, godkänd för 12 passagerare. Ett litet tips för dig som vill uppleva en seglats; Man har återupptaget en rutt som den var förr, du kan följa med på en dagstur bland öarna!
Ole berättade också om andra aktiviteter vid Langelands museum bland annat om att man nu skall få en U-båt och en minsvepare till museet.
I skrivande stund så har båda fartygen installerats vid museet.
Läs mer på: http://www.langelandsmuseum.dk

20:30 Buffémiddag med trubadur på den flytande restaurangen HADDOKS i Skärhamn.
Ovädret tidigare på dagen hade rört om ordentlig i havet vilket märktes när man gick ombord.
Det behövs alltså inget flytande inombords, när det flyter omkring utombords. Peter Skanse bjöd till bords. Det var ett ordentligt långt bord med en mängd variabler på allt ätbart som kan tänkas stå på ett bord. På stadiga sjöben gjordes omflyttningen av lämpliga mänger mat till ett något mindre bord.
Ganska snart steg sorlet upp kring borden (skepparhistorier, kan man tänka) hungriga magar kurrade förnöjt. En skål utbringades för Svenska Kusten och dess fortsatta arbete för vårt Maritima kulturarv.

Lagom mitt i lokalen började det att hända saker. En hel del tillbehör behövs numera för att en trubadur inte bara ska höras utan även låta mycket och helst lika bra som en hel orkester. Skärhamns egen musikaliske Stefan Thedin justerade in strängarna på sin gitarr och klarade strupen med ett glas vatten. Allt från Calle Scheven till Evert Taube och Bellman fanns med, plus några lokala visor som rönte stor uppskattning. Trafiken från litet bord till stort långt bord vittnade om att maträtterna lockade till ett och annat återbesök. En trivsam och bra helkväll har också sitt slut, så framåt småtimmarna sökte sig buffégästerna till respektive nattläger. En ny arbetsdag väntade.

DAG 2

Kustkulturseminariets andra dag bjöd också på parallella föreläsningar. De var förlagda till
Församlingshemmet och till Sjöfartsgymnasiet. Båda två centralt belägna i Skärhamn. Sjöfartsgymnasiet, skolan som går under namnet Maritimt Centrum, flyttade 2003 in i nyrenoverade lokaler. Ljusa trevliga lokaler med kök och matservering fanns på det nedre planet. Gymnasiet har samarbete med Chalmers Lindholmen vilket gör att eleverna kan komplettera med Fartygsbefäl Klass VII, examen som krävs bl.a. Kustbevakningen. Eleverna har även en 32 veckors fartygsförlagd utbildning inom svenska handelsflottan.

Esbjörn Hillberg, Svenska Fyrsällskapet, ”Om fyrar och fyrplatser som byggnadsminnen”.
Fyrsällskapet grundades 1996 och är med 1750 medlemmar världens näst största Fyrsällskap.
Sällskapet har som mål att:
¤ Främja och utveckla intresset för och kunskapen om fyrar, fyrplatser, fyrskepp och andra sjömärken samt till dessa relaterade ämnen.
¤ Verka för bevarandet av svenska fyrar, fyrplatser, fyrskepp och andra sjömärken.
¤ I samarbete med historiska och kulturvårdande institutioner och intressenter verka för att händelser, levnadsöden och arbetsvillkor vid fyrplatser dokumenteras.
¤ Initiera och utveckla kontakter med samt samarbeta med svenska och utländska fyrföreningar, myndigheter, företag, organisationer och enskilda personer med intresse för ovanstående områden.

Esbjörns rika bildmaterial på fyrar och fyrplatser tog oss med på en upplysande resa längs kusten.
Han framhöll också värdet av att allt fler intresserar sig att vårda våra sjömärken, båkar och fyrar.
Nutidens sjöfart är visserligen inte lika beroende av fyrarna som forna tiders seglatser. Men alla dessa fyrar är ändå viktiga att vårda och bevara. Kulturhistoriskt är de oerhört värdefulla. Allt fler fyrar skrotas nu av Sjöfartsverket och de lär knappast bli återuppförda.
Vår skärgård utan fyrar vore en katastrof, en stor del av den inre sjöfarten, fritidsbåtfolket har stor användning av dem. De är landmärken som karaktäriserar skärgårdsbilden och gör den fullkomlig.
Upprepar Esbjörns tips: Besök hemsidan: www.fyr.org och ta del av debattartikeln.
Men passa också på att få veta lite om fyrarna på din hemort. Rivas eller inte? Engagera dig i arbetet för att rädda vårt maritima kulturarv!

Katarina Andersson, Bohus läns museum, Uddevalla, föreläste om ”Maritima byggnader, magasin, byggnader, bryggor”. Katarina gav en charmerande och livfull skildring över bebyggelsen och dess utveckling. Hon sa bland annat, ”Att äga en fastighet i ett kustsamhälle är samtidigt att förvalta en del av en kulturmiljö. Det är viktigt att vara varsam och ta hänsyn till den historia som finns i hus, mark och hav.” Med hjälp av bild på enkelhus på Björholmen, Tjörns kommun visar hon på hur de små enkelhusen berättar om en tid då kusten var en plats dit de allra fattigaste flyttade.
I dag försvinner många utav dessa hus genom om och tillbyggnader. Detta gör att det blir allt viktigare att värna om det som gör det möjligt för framtiden att förstå hur dessa små samhällen växt fram. En andra bild från Klädesholmen, Tjörns kommun, skildrar att närheten mellan bostad, sjöbod, brygga och båt var livsviktig. Bostaden gav tak över huvudet och sjöboden tillsammans med båten var arbetsredskap. Tätt intill husen går stigarna ner mot sjöbod och båt. Havet var den livgivande nerven som gav förutsättningar för att leva i detta ogästvänliga område.