Gerda med sydlig kurs, sommaren 2005

Pille Repmakar’n:
Som riggmästare och tidigare Gävlebo har jag med stort intresse följt projektet ända sedan starten. Under alla år har jag också varit sponsor och medlem, och ofta även fungerat som rådgivare.

Från den horisonten ser jag det som naturligt att Briggen Gerda-projektet är någonting som sätter en signatur åt Gävle som gammal sjöstad och blir en av stadens stora stoltheter, men som också blir ett av få fästen i landet för bevarande av en månghundraårig träfartygskultur. Kunskaperna och traditionerna att bygga, sköta och segla träfartyg håller på att försvinna i vårt land, och därför har Gerda-projektet även ett nationellt intresse som kunskaps- och kulturbevarare på detta område.

Och i den rollen är det nödvändigt att projektet alltigenom är sjömässigt och präglat av kvalitet och kompetens. Självklart behövs detta också för att projektet ska bli uthålligt och fortleva under lång tid, för att det ska ha hög trovärdighet och kännas värt att stödja från sponsorer och andra finansiärer samt dessutom göra många Gävlebor hågade att bli medlemmar/besökare/passagerare och generera intäkter till projektet.

Under åren som Gerda-bygget pågått har projektet också i allt väsentligt haft dessa kvalitéer, och har av branschfolk följts med stort intresse och respekt. Och den färdiga briggen är ju en skönhet som alla skeppsbyggarna kan vara stolta över.
Men... tyvärr har under det sista året inträffat en hel del saker som jag anser vara allvarliga felmanövrer, och som inger oro över vart projektet är på väg. Här är några exempel:

Sparkandet av förre platschefen Åke Åberg, som varit projektets verklige eldsjäl, var olycklig och kan komma att kosta föreningen en dyr uppgörelse... och blir inte mindre skadlig av att det visar på att det förkommer en osund atmosfär i organisationen.

Grundstötningen i somras var i sig pinsam, men Sjöfartsverkets haverirapport är det verkligt allvarliga för projektet med påpekanden om brister i säkerhet och förande av loggbok och passagerarlistor samt skarp kritik mot föreningens sätt att hantera den efterföljande sjöförklaringen.
http://www.sjofartsverket.se/upload/Listade-dokument/Haverirapporter/Gerda%20Gefle.pdf

Slipen. Att lägga en stor del av föreningens krafter och resurser på att bygga ut en slip är enligt min mening en felsatsning. Det är en investering som kommer att sluka stora summor innan den är färdig. För en bråkdel av kostnaden kan Gerda i stället gå ner till Stockholm och tas in i torr-docka, vilket dessutom är mer skonsamt för skrovet än en aldrig så väl utbyggd slip. Som sponsor känns det också mindre lockande att satsa pengar i en slip, och man kan tycka att det borde vara en kommunens angelägenhet att anlägga en större slip om nu en sådan överhuvudtaget ska komma till.
Nej föreningens alla krafter och resurser bör inriktas på att få briggen Gerda i fullt färdigt skick snarast möjligt så att hon kan användas i inkomstbringande verksamhet samt på att återuppta och fullfölja bygget av haxen Anna för att vidmakthålla båtbyggerikunnandet och –kulturen.

Att en ny platschef anställs som inte har några som helst kunskaper, erfarenheter och kontakter relaterade till det marina området väcker en del förvåning och farhågor. Dessa blir inte mindre av att föreningen, när personalstyrkan måste dras ner från 10 till 5, väljer att säga upp den som omvittnat kompetent ansvarat för byggandet av Gerda och har kunskaper om varje detalj i fartyget självklart värdefulla även för fortsatt underhåll och skeppsbyggande. Det sänder fel signaler, och inger farhågor att projektets sjömässighet och trovärdighet håller på att urholkas.

Allt det här säger mig att Briggen Gerda-projektet är på fel kurs, och inför det nya året har jag tre önskningar:

• att projektet odiskutabelt inriktas på att bygga, sköta och segla träfartyg... och göra det på ett kompetent och sjömässigt sätt
• att projektet bemannas med funktionärer med kunskaper och erfarenheter som har att göra med denna huvudinriktning
• att organisationen vädras igenom och får en sundare atmosfär.