Kustbudkavlen - manifest syd

SÖDRA KUSTENS MANIFEST

Av Göran Palm

Vad lång den är, den kust vi kallar svensk,
oändligt lång från Bohuslän i väst
till Haparanda i nordost. Och vill
man gå med kavelbud per båt från hamn
till hamn längs vägen får ta sig tid.
På fastlandet har brådskan blivit lag,
men havet har ju alla sina grund och
strömmar i behåll, så där krävs lugn
och eftertänksamhet av skepparna,
en takt som även passar svenskarna
på land när de ställt om till sommartid
och lunkar ner mot bryggorna till fots.
Längs denna kust har människorna rott
och seglat, fraktat gods och landat sill
i flera tusen år, längs Nordsjön som
längs Östersjön, fast sillen österut
döpts om till strömming. När det stormade
som värst flöt vrak iland. När det var krig
flöt stupade land. Och när ett skepp
kom lastat under medeltiden in
till en av Hallands hamnar råkade
dess råttor föra med sig digerdöd,
en pest som drabbade var tredje svensk.
Men det var ännu flera svenskar som
för hundra år sen led en sådan nöd
att de tog kärran ner till Göteborg
och Karlshamn för att emigrera till
Amerika. Idag har strömmen vänt.
Nu kommer fattigt folk från Asien
och Afrika hit upp med samma dröm
om välgång, men det verkar nästan som
om vi glömt bort att våra förfäder
en gång var svartskallar i USA.
De kustbyar ock fiskelägen som
nu lever högre på turism än förr
på fiske eller sjöfart drabbas dock
betydligt närmare av en urban
och nyrik invasion av storstadsbor
som driver priserna på sommarhus
med sjöutsikt så högt att bofast folk
får flytta bort från stranden. Det
är svårt att värna hembygdskänslan när
kommersen styr på detta sätt Och det
är inte lättare att varna den
när de som stiftar lagar stiftar dem
allt längre bort från Sverige, och när gift
från jordbruk och fabriker strömmar ut
i havet och tar död på fisk. Men just
när det är särskilt svårt att värna hem-
bygdskänslan är det särskilt viktigt att
slå vakt om den. Just då! Men hur ska det
gå till? Det vet man redan i de kust-
samhällen där man börjat ta sin sak
egna händer. Orter som har dömts
till döden lever upp på nytt när folk
som bor där rustar upp gemensamma
lokaler, startar egna företag,
miljösanerar, framför hembygdsspel,
får fart på tynande föreningar
eller slår larm så att det hörs till Stockholm.
Vad är det som behövs just här? Det är
det bara ni som vet som bor just här,
ni som blir kvar när vi far vidare
till nästa hamn. Budkavlens enda bud
är att nationers hälsa mäts lokalt.
Där minsta by har liv är landet friskt.

Göran Palm läser manifestet
vid Budkavlarnas ankomst till
Galärvarvet, Stockholm.