Det var häftigt i måndags. Kanske den häftigaste dagen på hela året. I alla fall den dagen vi börjar prata om direkt efter nyår. Vadå??? Vad kan skapa så stort intresse och stora förväntningar. - Jo två små fåglar . Två strandskator på Långsjöholmen. Då är det slut med isläggningsrisk för året Då är det inte mer oro för att inte få ut våra medarbetare till jobben på öarna i skärgården. Då vet vi att det inte längre behöver plockas fram mjölk ur frysen utan normala inköpsrutiner åter kan gälla. Två små strandskator som ensamma kan skapa ett stort ljus och åter ett hopp om att vår och sommar kommer. Vi glömmer trimplanen som rök i isgången och att all bottenfärg sedan länge försvunnit på våra båtbottnar Med Musö som bas lever 2 personer, ett trettiotal islandshästar samt ett tjugotal nöt och en irländsk varghund. Vinteransvaret delas av Signhild och Torbjörn på Kalvö som pigga pensionärer stöttar med det dagliga arbete och vinterförvarar ett antal nöt och islandshästar. På sommaren drar vi ut på ett flertal öar med djuren för att hålla efter gammla betesbara strandängar. Visst hade det varit härligt med ett par familjer till här ute som kunde dela jobb och djur njuta av en exklusiv natur visserligen på mycket speciella villkor Men hur ???.....när varje kvadratmeter i pris motsvarar en villatomt i en svensk småstad. Vilken ung familj som inte ärvt sig till boendet har råd att bo och leva härute ? Jag pratar då inte bara om fastighetsskatten som i första hand är ett problem för redan etablerade boenden och framför allt äldre personer. Konstgjord andning med EU bidrag kan aldrig skapa långvariga etableringar. Möjligen stimulera till försök.
Kommunen applåderar och pratar om en hållbar miljö och levande skärgård. Det blir inte riktigt lika många applåder när man börjar prata skolskjutsar, bredband för företaget och postgång........ Då kostar en levande skärgård mer än den smakar och blir inte lika kul att uppmuntra.........men alla politiker med tungt ekonomiskt ansvar kan vara helt lugna. Det blir ingen rusning. Pengar och bristande bekvämlighet sätter effektivt stopp. Det sker som tidigare skrevs punktinsatser genom Eu och jordbruksverket, men jag tror att vi måste - om vi menar allvar med en levande skärgård - i större grad försöka med att samordna resurserna mellan alla myndigheter, bidragssystem, arbetslöshetstöd och naturvårdspengar samt all god vilja. Ex.vis halva Tanums skärgård får post med båt året runt.(4 personer) Det finns två duktiga tjejer som kör Taxibåten. På sommaren mer än full sysselsättning. Norra delen får ingen (anledningen kräver ytterligare en spaltmeter eller två). På vintern kan de endast jobba deltid. Hade man då kunnat samordna postresurser med arbetslöshetsersättning och företagsstöd så kunde vårt företag med ett tiotal anställda med Musö som bas få post ut kanske två dagar eller fem rent av - utan att samhällets nettokostnad hade förändrats ett dugg. Tvärs genom skärgården med resurssamordning och ett krav att samarbeta och också ta hänsyn även om detta sker genom resursomflyttning.
Raskt tillbaka till djur och betesgång. Djuren skall bo inomhus. Det finns det lagar på. Det tycker jag man skall respektera. Det tycker inte mina djur. Vi har skaffat ligghallar. Vi har försökt fodra inomhus.Vi har försökt prata med djuren. Det går bara inte. Är man islandshäst med päls eller highlandcattle med decimeterlångt krull tycker ma bättre om att visa vind ,kyla och blåst vad man tycker och vänder bara ändan mot sydvästen eller nordosten. Är det riktigt djäkligt kan de väl ändå gå in i ligghallarna då???? ....nä inte - då finns det det ju underbara enbuskgömmor där man går in och lägger sig - men ett tak av människor skapat över huvudet är otänkbart. Detta trots att de förbaskade hallarna kostade en massa pengar - hänsynslösa djur!!!! Det verkar som obegränsad tillgång till foder och skön tät natur räcker. Men nu står dom där - hallarna alltså - och är bra att köra in traktorer och redskap i på sommaren. Det som är trist är att när man skriver ett inlägg som detta kombinerad information och ett stycke verklighets beskrivning-är att man lätt hemfaller till gnäll och missnöje eller välvilligt tolkat konstruktiv kritik. Vad man egentligen vill istället för att rada upp problemen är att objektivt belysa läget och försöka hitta forum för samtal ,råd och dåd. Men jag vet inte var ,när eller hur.
Så var jag då tillbaka igen där jag var och gnällde två, tre gånger tidigare. Skriv, berätta vare sig Du är öbo, myndighetsperson med skärgårdsintresse eller verksam naturvårdare. Det kanske rentav är så att det inte finns ett allmänt intresse att ta kostnader för att hålla skärgården öppen och levande - samhället vill kanske prioritera annorlunda ?? hör av Dig till Kustguide eller till mig och berätta. Vet Du hur man på ett effektivare sätt kan samordna alla medel som används eller kan komma med en genialisk lösning för myndigheter och förvaltningar att hitta varandra på tvären i systemet . Idag är det viktigare för varje myndighet,förvaltning stiftelse etc. att profilera sig själv och sina egna syften än att vara en stark del i ett sammansatt nätverktill nytta och glädje för hela skärgården eller kustavsnittet. Det finns en massa samarbeten som fungerar i Stockholms skärgård både från myndigheter och privata samarbeten. Vi vill läsa mer om detta i Kustguide. Allt från praktisk problemlösning, samarbete i betes- och transportfrågor till två strandskator som varslar våren. Håkan Musö
|