Du kan använda sökfunktionen i din webläsare för att leta efter ord.Tryck Ctrl+F

Ord i kursiv stil är jämförande ord länkadetill sin förklaring.
Ord med asterisk är äldre termer.

abborre - svarssignal, codestandert, en rödvitrandig, trekantig signalflagga (standert), tre gånger så lång som bokstavssignalflaggorna. Visar att man uppfattat en flaggsignal.

akter- - akterplikt: plikt. akterskarp: den del där båtens volym undervatten avtar mot akter-stäven. akterspegel: den plana yta som avslutar vissa båtar akterut

albatrosslegenden - Enligt gammal tro återföds en död sjömans själ i en albatross kropp. Att döda en albatross betydde det
extrem otur därför att en dödad albatross (en sjörnanssjäl) är kapabel att hämnas. Legendens tidigaste litterära vittnesbörd är sannolikt Rime of the Ancient Mariner (1798) av SamuelTaylor Coleridge.

alle-mans-katt -Eng. walk away with the cat, ett kommandoord för att ta ombord ankaret på segelfartygens tid kattgina

amiral - arab. Amir ’prins’ och Albahar ’havet’, alltså’ havets prins’. Högsta graden inom örlogsflottan och använt sedan korstågstiden.

ansörnsvindningar - plankor kluvna ur vridvuxna stockar med fibrerna vridna motsols, passande till styrbordsförskepp och babords akterskepp. Jfr bordhals, kinning, rättsörnsvindningar, vinda

apa - typ av gaffelsegel på stormasten

arbeta för en död häst - Eng. work for a dead horse. Förr kunde en sjöman få första hyran (månadslönen) i förskott. Eftersom resan från Europa till hästlatitudernasstiltjebälte tog cirka en månad på segelfartygens tid, är det möjligt attuttrycket död häst (arbeta in förskottet) avser en omräkning från tid (en månad) till en seglad distans. hästbredderna

avvisarlist - sudband

babian - F babion (babuin) ’dumbom ellergrotesk’, en ensamvakt på däck i hamn, under t.ex. matavlösning landkrabba

balkvägare - långskeppsförstärkning fästad på spantens innerkanter

band - intimmer, spant

basa - upphetta bräder för bordläggning så att de kan böjas till avsedd form. bastrumma, baskista: avlång låda i vilken trävirke uppmjukas med ånga för att lättare kunna böjas och formas

beitiass* - beita ’kryssa’, beteckning förkryssstång, använd i Roslagen under äldre tid

berghult, bärghult -förstärkande bordgångar strax ovan vattenlinjen, tjockare än den övrigabordläggningen

bermudarigg - rigg med skuret storsegel litsat till masten efter hela främre liket, ofta använd i kappseglingsbåtar

betta -tvärskeppsförstärkning mellan båtens sidor, ofta förenad med spant

bidevind - läge vid segling med vinden intvärs eller för om tvärs. bidevindseglare: 1. lågT bi de wind = ’vid vinden’, ett fartyg som seglar så nära vinden som möjligt. 2. biol.bidevindseglare, rörmaneten velella spirans (portugisisk örlogsman) somseglar i bidevind, med sin slemmiga, rosafärgade simblåsa som segel

björn - 1. betingen, Eng. the bitt, betingstötta, betingsknä var en grov påle förut, som man fäste ankartågeti (eg. the bitter end ’det bittra slutet’ = slutet av trossen, när all ankartross var ute). Moderna fartyg har betingar av gjutjärn som bär axeln i ankarspelet och på utsidan sitter spelnocken. ’Björn’ syftar på björnens styrka. 2. klamphållare på backdäck som skall säkra en ankarkätting från att rappa ut.
3. liten, handmanövrerad, hydraulisk gaffellyftare. Använd efter det andra världskriget, när godset kom ombord på pall. 4.fyrkantig sten med handtag varmed däck, lagda med t.ex. oregonpajn, skrubbades

björnhål - Eng. lubber'shole, ’de klumpigas hål’. Åv. björnfetta, soldatgatt, Iandkrabbehål,öppningar i märsen, d.v.s. räcket på salningen. Björn, soldat och landkrabba står förnågon som är klumpigare än en matros. Vid äntring av märsarna svingar sig en vig sjöman över räcket, den late och/eller klumpige tar vägen genom björnfettan landkrabba och sjåare

bleigda - kila träpinnar som fäster borden vid varandra eller helarna som fäster spanten, vrängerna

blinn, blinda, vaterblinda - råsegel under klyvarbommen

bog - övergången mellan förstäven och sidan på en båt. bogspröt: rundhult, vilket skjuter ut från förstäven som fäste förstag. boglina, bolin: tåg för att dra ett råsegels lovartslik för över

bom - rundhult i vilket vissa segels underkant fästes. bomsegel: gaffelsegel försett med bom längs undre liket

bord, bräderna -bord- och brädgångarna i bordläggningen. bordfylla: att sammanfoga bordeni bordläggningen. bordgång: ett varv bord i bordläggningen. bordhalsar:bordens ändstycken närmast stävarna. kinning, vinda. bordläggning: en båts ytterbeklädnad i botten och på sidorna. bottenbord: det understa bordet, närmast kölen.

bottenstock - timmer som förbinder spantens nedre ändar och fästes till kölen

brass - tåg från rånocken med vilka denna vrids ihorisontalled

bredfock, braidfock - råsegel som hissas under fockrån i synnerhet vid länsning i hårt väder

brok -tåg avsett för bärgning av gaffelsegel

brädgång - bordgång över däck huvudsakligen för attskydda för överbrytande sjö

buldan - grov hemvävd linnelärft, förr använd som segelduk

byssa - kabyss

bärighet - en båts förmåga att bära last

centerbord - lösköl, i en slits i båtens medelplan och kan skjutas ner eller dras upp genom skrovet för minskad avdrift och ökad stabilitet

donkey- -donkeypanna: Eng. donkey ’åsna’, ’åsnepanna’, en mindre ångpanna,hjälpmaskin, som driver ångspel, styrmaskin och ångvinschar. Namnet kommerav att hjälpkärran är mindre än huvudmaskinen, åsna jämfört medhäst(krafter). Dessutom låter en donkeypanna ”donkey, donkey, donkey” närden går. donkeyman: , ett underbefäl i maskin som förr övervakade och kötte donkeypannan. Hans motsvarighet på däck är båtsman. donkeypump:’åsnepump’, en kraftig pump som fyller och länsar ångpannorna och drivs avdonkeypannan. Den skall också kunna brukas som länspump om fartyget springer läck. donkeyskorsten: donkypannans skorsten

drakskepp - vikingaskepp med en drakhuvudförsedd stäv. Drakhuvudet var till för att skrämma landvättar.
Den gamla isländska lagsamlingen Grågås förbjöd envar att närma sig Island med drakhuvudet uppriggat i stäven

durk -golvet i båtar och farkoster

dymling -tränagel, träplugg

dägga apan* -fsv. dggia ’giva di’, att dricka smuggelsprit ur kokosnötter. (Gustaf Stenfelt, 1920)

ekemärr - vagga, underlag för båtbygge på vars horisontala mittbalk kölbordet sätts fast och böjs tills språnget blir det rätta

esel-huvud - eselhuvud: lågT eselhooft ’åsnehuvud’, ett starkt järnbeslaget stycke trä med ett runt och ett fyrkantigt hål som tjänar tillatt hålla samman en masttopp, (fyrkantigt hål) rotten, med den över denna stående stången (runthål) eller bogsprötsändan med klyvarbommen. eselöron: ’åsneöron’ ärögonbultarna på båda sidorna om eselhuvudet

fall - tåg med vilket segel och rundhult hissas

fisk- - 1a. mastfisk.1b. en krok på ända för att fiska ankarflyet, när man vill katta ankaret. fiska: att fångat.ex. en boj, ett ankare eller något som befinner sig på vattenytan.fiskebåt: en båt som fiskar fisk och/eller skaldjur. fiskgina: en sexskuren talja med två treskuma block, används då ankaret görs fast vidrelingen. fiskplankor: mastfisk. fiskplåt: en förstärkningsplåt vid mastfisken. fiskkvass: en båt med levande fiskar i sump ombord. fisksmack, fiskesmack: en nordsjögående fiskebåt, kutter- eller yawlriggad.

fjäder - den, vid huggning på båda sidor, ursparade listprofil som ger kölens genomströmmningsytor dess T-form spunning

fjädervall - segla fjädervall innebar, att segla för akterlig vind med seglen saxade

flygande loggert - osymmetriskt råsegel närmande sig loggertsegel

fock - trekantigt förstagsegel på mindre båtar

fribord -båtsidans minsta höjd över vattenlinjen

färlingar - ögon av tågvirke på vilka råsegel hängde från rån

förpik - pik

förplikt -plikt

förskarp - motsatsen till akterskarp

förstag - stag

gaffel, gaffel- - rundhult, den övre stång där gaffelseglet är fäst. gaffelapa: apan.gaffelsegel: osymmetriskt fyrkantsegel litsat till mast och gaffel, ev.bom

galeasrigg - rigg med stormast förut och mindre mesanmast, förr ofta med råsegel, senare enbart snedsegel

gavelbåt - båt med akterspegel, allt från julle till jaktriggad storbåt

genuafock - försegel som sträcker sig också långt akter om masten

gigtåg - tåg varmed ett segel halas intill rån

gipp, gippa - när man vid undanvindsegling byter sida för ett segel. skjuta björn

godskalv - en av tåg hopsplitsad ring, som krängs över masttoppen till underlag åt ögonen på vant, barduner och stag

gumsehorn - hornimiterande krusiduller inristade jämte namn och ort på träfartygens namnbrädor

gäckbom - bom som pekar akteröver till vilken mesanseglet skotas

gös - flagga längst fram ifören. gösstake: flaggstången som bär gösen

hakskarv - sätt att fästa stävarna till kölen. Haken höll skarvstyckena på plats när man skruvade ihop dem

hals - 1. den del av bordet som ligger an mot stäven,bordhals. 2. nedre, främre delen av ett segel, liksom det tåg som sträcker seglet

halvrängar - vränger, som nådde ett stycke upp på bordläggningen från bottenstocken

hanfot -1a. (tuppfot) tåg eller kätting som grenar sig i två delar. 1b. trekantigt nät eller segelduk som sitter i mitten av ett rå, används för att fästa hoprullade segel vid råna

helar -enpinnar med vilka man fäste spanten vid bordläggningen. helmodern: hål i hård träkloss genom vilken enpinnar slogs för kontroll att de blivit lagom grova (alltså modern till helarna)

hogging - Eng. hog ’kastrerat svin, förr stavat hogg,kattrygg

hummer - den del av masten som håller kindbackarna, som i sin tur bär upp salningarna och märsarna. (på engelska kallas hummer för hound)

hund- - hundkuk*: är en kardelknop som innebär att ändkardelerna i en tross eller en vajer sticks tillbaka så att ändan inte slår upp. Namnet av likheten, både ordet och knopen är stadda i utdöende, nutida matroser taglar hellre ändarna än slårkardelknopar. hundsvott: en liten stropp eller jämögla i överkanten av ett block, används för att hänga upp blocket. hundvakt: dygnets första sjövakt kl 00.00-04.00. Andrestyrmans vakt i svenska handelsfartyg om det inte finns tre styrmän, då går tredjestyrman eller andrestyrman juniorhundvakten. hundända: en upptafsad ända på ett tåg

hå - årkrok i form av en grenklyka, vertikalt fäst på relingens insida, där åran vilar kvarhållen av håbandet. håband: ett band av tågvirke, rottågor eller ålskinn, stucket genom ett hål (öga) slaget i hån för att hålla åran på plats. håbord: de två översta borden i bordläggningen, över- och underhåbord

häck -aktersta delen av akterskeppet, ofta starkt utfallande

hästbredderna - äv. hästlatituderna, rossbreddemaeller vändkretskalmerna, ligger mellan de tempererade områdenas västvindar och tropikernas passadvindar och där härskar högtryck och stiltje. Hästlastade fartyg från Europa till Västindien kunde bli liggande så länge att hästarna dog av törst. arbeta för en död häst

hökare - lågT höker, benämning på stewarden ombord.

höna, höns - hönan: Eng. cargo gin, ett lastblock. hönsa förKullen*: (sota för Kullen), lågT hensen ’traktera äldre kamrater’, högThänseln ’genomlida gyckelceremonier’. Utdöende invigningsceremoni för östersjöfarare, där sjöman som första gången passerar Kullens fyr skall lämna ett bidrag till skeppets fritidskassa eller bjuda på öl

intimmer, intimring -inredningen i en båt med spant (band), bettar, tofter och lister

jagare, jakt- - 1. detyttersta förliga stagseglet. 2. krigsfartyg. jaktrigg: gaffelsegel (bomsegel), toppsegel på rå samt (stag)fock och klyvare, stundom ävenjagare

kabyss - byssa, kök ombord

kaja en rå - att hala en rås ena toppända till dess den hänger så snett som den kan komma. Namnet kommer av ljudlikheten med gajar pl. av gaj

kalv -naut 1a. den tågvirkekärna kring vilken, trådarna i en vajer är spunna.1b. läderklädda träklossar på överkant av salningarna

kamel - 1a. pontoner för att lyfta fartyg. 1b. fendrar som består av hopfogade stockar, upphängda på utsidan, mer eller mindre horisontalt för att avfendra fartyget. Dvs skydda fartygssidan från nötning mot kaj, sluss eller annat fartyg. Tajt upphängda, både styrbor och babord, kan de ge fartyg som sprungit läck extra flytkraft

kapplake* - holl. kaplaken kap ’kappa’ och aken ’lakan (tyg)’, ordagrant: ’tyg (till) kappan’ Skepparn garan-teraskostnadstäckning för inköp av en uniform samt, som lön, vinstandel av fartygets bruttoinsegling

karmvinda -skarvbit som höggs in i vinkeln mellan akterspegel och akterstäv samtskarvades till tredje bordet

katamaran- tamil. ’hopbundna stockar’, båt bestående av två sammanfogade skrov,som hålls ihop av en strömlinjeformad, plattformsliknande överbyggnad.Utvecklades på 1960-talet av främst det japanska varvet Nippon Kokan iTsu. trimaran

katt, katta, katt-- 1a. kattgina. 1b. Eng. cat of nine tails’ = niosvansad katt’, straffredskap, utformat som en piska med nio svansar.Prygel var en vanlig bestraffningsform i segelfartygen. 1c. ett fylligt och buktigt handelsfartyg från 1700-talet. De kunde mäta 50 meter och lasta upp mot 1200 ton. 1d. förk. av katamaran. katta*: 1a. ta ombord ankaret. 1b. straffa någon med katten. kattblock: är det understa blocket i kattginan. kattdävert: en dävert på backen för att katta ankaret. kattlöpare: tåget till kattginan. kattgina: en anordning att få de gamla stockankarna upp under kranbalken alle manskatt och katthake. katthake: en stor krok, som inte så lite påminner om en kattsvans, i nedre ändan av katt-blocket, med uppgift att haka fast ankarringen vid kattning. kattrigg: rigg till enmastat flatbottnat centerbordsfartyg. Masten som står förut, vid bogen, bär gaffelsegel men inga försegel.
kattrygg: Eng. hogging har ett fartyg som hänger medfören och aktern. Fartygets köl är konkav. sagging ’svinrygg’ kattspår: timmer- eller jämknä som, till förstärkning, lagts ovanpå garneringen, nedfalsat tvärs överkölen. kattstjärt: smäcker lina fästad vid katthaken, för att lättare kunna hugga denna då ankaret skall kattas

katkesblad - äv. katekesblad fjädervall

kinning, kinnung - kort bordhals, avslutande spets av det första, nedersta bordet vald ur vridvuxet virke eller krumt
upphuggen. kinningsbord: andra bordet nerifrån

klink - bordläggning där varje bordgång delvis täcker den undervarande så att borden överlappar varandra. klinknagel: kort träpinne med vilken bordläggningen fästes vid spanten

klostång - lång stång för att sträckaseglets förlik framåt och till lä. Träddes i ett öga på liket något över dess mitt och stöttades med en vrang. spri

klyvare - förligt stagsegel, för om fock och akter om jagare. klyvarbom: från bogsprötet utskjutande bom, vilken tjänar som fäste för stag

klänka, via - böja båtspik två gånger (på insidan) så att man kan låsa spetsen genom att slå in den igen

knap- T-formad beläggningsanordning för smäckrare tåg

knipa - 1. att arbeta sig upp till lovart vid segling i bidevind. 2. biol. andfågel, tillhörande släktet bucephala

kobrygga - på segelfartygens tid, ett däck över däckshusen mellan fockmast och stormast, vanligen platsen för livbåtar och reservrundhultar. På moderna tankbåtar, en gångbro mellan akterbyggnad och ack. kovända: sades ett segelfartyg göra när hon vände undan från vindeni stället för genom den

kran - Tysk.kranich och Eng. crane ’trana’, lyftkran

kravell - bordläggning där bordgångarnas kanter stöter stumt mot varandra

krokebräda - andrabordgången

krysstång - klostång

kråkbo - Eng. crownest salning, utkikstunna, på segelfartygen en utbyggd halvcylindrisk utkiksplats på fockmasten. På polarfartyg och valfångare var det en tunna. Motorfartyg har ibland kråkbon (utkikshytter) på förmasten.

kutterrigg - en mastriggad med gaffelsegel och bom, trekantigt eller trapetsformat gaffeltoppsegel på stång, stagfock samt klyvare, halsad till klyvarbom

köl, köl- - längs båten sbotten gående, helt eller med laskar, sammanfogat timmer. I en längsgående skåra, spunningen, inpassades de nedersta borden, första bordgången. bottenbord, kölskarp. kölbord: allra nedersta bordet. kölgång: sambord. kölskarp: den relativt stora vinkeln mellan bottenbord och köl. kölsvin: medeltE endera kelswayn, kelsweyn eller kelsyng, längsgående timmer på bottenstockarna mitt över kölen för att öka långskeppsstyrkan. Vikingarna talade inte om kölsvin utan om kölsvillar (syllar som låg längs kölen ??). kölsvinsknä: ett knä i vinkeln mellan kölsvinet och för- respektive akterstävsföljaren.

lagga in - fälla in t ex rendet istäven

lana - skydd för de undre borden pårundbottnade ekor, vilken spikades på utsidan, längs siarna

lann, land - överlappande fog mellan ett par bord.

landkrabba - Eng. landlubber. eg. Eng. lubber’luns, tölp, drummel’, äv. klumpig sjöman

lask - sammanfogning av två eller flera delar av trä, spec. költimmer.

latinsegel -trekantsegel med rå, släkt med loggertsegel

laxstjärt - (lask > lax > laxstjärt). timmer och lank, sammanfogade (laskade) på längden i fiskstjärtsform

lik - tåg fastsytt till kanterna som förstärkning på ett segel

litsa - att med smäcker lina,träring eller hake göra fast ett segel till rundhult eller stag

logg - anordning för att mäta en farkosts fart genomvattnet. logga: mäta en farkosts fart genom vattnet. loggskädda: skädda 3

loggertsegel - snett råsegel där råns främre nock ligger lägre än den bakre

lom - årlom

långbräda -tredje bordet, räknat från kölen

långhals - skaldjur av släktet lepadidae. Kolonier avlånghalsar på träfartygens bottenplankor hindrar manöverförmågan, och reducerar farten

låring - övergångenmellan aktern och sidan på båten. låringsvind: vind snett bakifrån

länsa - 1. segla med akterlig vind 2. ösa eller pumpa ur vatten ur båten

löshästar -lösspant, timmer som ställts ända mot ända, nedifrån och upp, men utan någon förening sinsemellan

mall - efter ritning eller modell utformade underlag av trä, efter vilka böjda elle rskeva båtdelar ges sin rätta form

mammuttanker - supertanker

marconirigg - snarlik bermudarigg, men masttoppenböjd akteröver

maska - att undanhålla sig från arbete, eller att medvetet arbeta långsamt

mast, mast- - en båts vertikala stöd för segel m m.Förifrån benämns masterna: fockmast, stormast, mesanmast. mastbett:löstagbar tvärbräda i båtbotten som stöd för stormasten, fästad med hakar på ömse sidor. mastfisk: Eng. mast-hole, det ställe där masten går genom däcket fiskplankor, fiskplåt
mastfot: träkloss i båtbotten under mastbettet med en fördjupning för förmastens nedre ände

mesan - det aktersta mastseglet i riggen

micka - gaffel, i vilken master och åror placerades vid utläggning och bärgning av strömmingsskötar, så att ena relingen blev fri

millmast, millsegel -mellersta masten resp. seglet

monkeydeck - styrhyttstaket (monkeydeck låg i vissa fall under gaffelapan, därav namnet)

mus -dyna som lagts runt om ett tåg, för att förhindra slirning

musa - hindra en hake från att glida ut från ett skaft genom att lägga garn kring haken

mynda -backa med årorna, ro bakåt

myra ett fartyg -att föra sågspån under vattenytan, längs skrovet, för att få det bättre drivet (tätt). Sågspånet följer med och tätar när vattnet sugs in i sprickor och andra mindre öppningar

märs -plattform vid sammanfogningen av undermast och märsstång

nagla (fast) - fästa borden vid spanten med korta träpinnar

niosvansad katt - katt 1b

nock -yttersta änden av ett rundhult eller en stäv

nollspant - spant beläget vid en båts största bredd

nåt - smala mellanrum som uppstår vid hopläggning av borden

nässegel, näsfock - sprisegel i förstäven

nöt - en inhuggning i timmer som skall passa tvärs över ett annat timmer

opplänga - upplänga

orma -naut 1. Eng. to snake ’orma ett tåg’ innebär att ett mindre gods viraskring ett grövre. 2. att vira ett krigsfartygs barduner och stag, i sicksack, med tågvirke och därmed hindra dem från att falla i däck, om de skulle bli avskjutna

ormlina -förtojningsgods som består av vajer- och trosskardeler. Orrnlinan ärsmidigare än en vajer och starkare än en tross med samma diameter. Svagheten är de olika kardelernas skilda elasticitet.

papegoja - ett segel på en papegojmast. papegojmast:jäckmast, liten aktermast på kuttrar, Eng. dandy, litet segel, eller näraaktern, på små båtar

pik - 1. trångt utrymme längst ner i för- eller akterskepp 2. gaffelns yttre ände. pikfall: tåg som används för att hissa och fira gaffelpiken

pinna - att fästa borden till varandra och ordläggningen till spanten med klinknaglar av trä, ofta ene

plattgattad - båt med tvärskuren akter, akterspegel. gavelbåt

plikt - plattform i en öppen båts för eller akterframför betten, ofta försedd med lucka till förvaringsutrymme

rack - halvcirkelformat trästycke som håller fast ett rundhult till mast eller stång

raft -krokvuxet intimmer, surrat till utsparade klackar i borden

reling - översta delen på eller vid brädgång eller bordläggning

renden - speciellt krokiga bräder för bordhalsarna, sågade ur utvalda, lämpligt krökta rendestallar

rev - ändar av klent tågvirke fastsatta i rader på seglet, för att kunna beslå seglet underifrån

rigg - en båts master, rundhult, segel och tåg

ringdäck - skarndäck

roderskädda - skädda1. rodersula: ett beslag av järn på rodrets bottenkant eller tvärträspikat under timmerändarna på ett roder.

rossbredderna - hästbreddgraderna

ruff - takförsett, ofta upphöjt rum i båt

rundgattad - båt med starkt rundad bog och låring

rundhult - en båts master, stänger,rår, bommar, gafflar och spiror

rå, rå- -horisontal stång som bär upp ett råsegel. rånock: yttersta änden av en rå. råsegel: fyrsidigt segel fäst till en rå

råtten - den övre delen av en mast eller märsstång, i det närmaste fyrkantig, avsmalnar något uppåt.
Vid råttens underkant bildas en avsatts, hummern, där masten blir tjockare och rundare, här fastbultas kindbalkarna, som i sin tur bär upp salningen hummer

råttceritifikat - ett papper utvisande attnågon hamnmyndighet vid ett givet tillfälle inte funnit spår av råttor ombord.
Råttcertifikat förnyas var sjätte månad. råttskyddare: bläckskivor som sätts en bit ut på förtöjningsgodset för att hindra råttor av skilda slag att komma ombord eller smita i land

ränna upp - detsamma som bordfylla

ränger, rängar - vränger

rättsörnsvindningar - plankor kluvna ur vridvuxna stockar med fibrerna vridna medsols till bordshalsar för, dels babords förskepp, dels styrbords akterskepp ansörnsvindningar, bordhalsar, kinning,vinda.

salning - plattform vid sammanfogningen av märsstång och bramstång

sambord - kölgång, de närmast kölen belägna borden

sandbord - andra bordet nerifrån, förr öresbord av ör = ’sand’

scantling -detsamma som spant

segelskaft - klostång

sejsing- smäckert tåg för revning, segelbeslagning o dyl

si - fogen mellan bord. sia: täta fogen mellan borden.sihår: tätande mellanlägg av kalkat och tjärat nöthår mellan borden

sido- - sidokölsvin, systerkölsvin:förstärkningar på fartygets sidor en bit från (mittkölsvinet) och anordnad på samma sätt som kölsvin men utan att ligga i mitten. sidosvin:förstärkning vid sidan av kölsvin

sittplikt - toft i för- och akterpikarna

sjöbjörn - gammal erfaren sjöman. Eng. old salt har tagit över

sjöbord, skivbord, sjibol - lösa bord för skötbåtar, användes då kraftig last medfördes

sjömanna - att överhala (göra rent) ett block

sjömansmässigt - avser att något är fackmässigt gjort

skarndäck, ringdäck - plankgång som täcker spantens övre ändar

skarp, skärpe -vinkeln mellan bottenbord och köl

skarv -det ställe där två bordläggningsplankor eller plåtar möts

skepps- - skeppsgris: en gris (eller i överförd betydelse vilket mellanstort djur som helst) som mönstrats ombord uteslutande i syfte att senare ätas upp. Levande grisar i lastrum är enbart last. skeppshund: hund som seglar med ett fartyg. En liten hundras, holl. schipperke ’liten skeppare’,var ursprungligen skeppshund på belgiska kanalbåtar och blev 1888 erkänd som en egen ras. skeppskatt: ur-sprungligen fartygets råttjägare. skeppsmask: borrmask av släktet teredo. eg. en mussla som
borrar sig in i det hårdaste trä och orsakar stora skador på på byggnader, kajer och träbåtar.

skevra , skeva - att vid rodd lyfta årbladen parallellt med vattenytan, för att minska luftmotståndet

skibord, skvättbord -lösa bord/ brädgångar, som sätts ovanpå relingen, för att öka fribordshöjden då man seglade hårt lastad eller vid segling i hårt vädersjibol, sjöbord, skivbord, skvättbord

skjuta björn - gjorde de gamla seglarne när de girade så mycket, under länsning, att vinden kom in från andra sidan. En ibland ofrivillig manöver som inte var helt ofarlig i hård vind. Ordet kommer av att det smäller i seglet när bommen skjuter över av sig själv. Samma som gipp.

skodda - ro baklänges

skot - ett tåg varmed seglet halas an eller släpps ut

skott - tunna bräder lagda midskepps i båten, långskepps mellan rodderna, spikade till spanten eller vrängern ahalvvägs upp till relingen. (ej skott i betydelsen tvärskeppsgående vägg, snarare ett slags garnering)

skrå, på skrå,- snett

skädda - roderskädda, styrmansskädda: en triangelformad trä- eller metallkonstruktion för kraftöverföring från ratten till rodret. Roderkättingen är fästad i två av skäddans hörn och har förbindelse med ratten. Hjärtstocken är stucken i det tredje hörnet och har förbindelse med rodret. skädda: är också en plåt, nitad till kölen, under propellern. loggskädda, skäddlogg: en kvartscirkelformad träskädda fästad med tre linor vid en uppstucken logglina. Skäddan skall ställa sig lodrätt i sjön och sträcka upplogglinan så att fartygets hastighet kan mätas genom att avläsa hur mycket lina som lämnat rullen under en upploggad tid.

skär - ha skär, vara "vass”", fästa i vattnet, dvs segla med liten avdrift

skärebänk - smal lucka genom däcket, där man under ankarliggning fällde ner stormasten och ocken

skärpe - skarp

sköldpaddsblock - en på något rundhult (master,stänger, bommar, rån, spiror, gafflar) anbringad kapsel av trä eller
järn med blockskiva. sköldpaddsdäck: är ett hyttdäck med sidorna bockade ned så att de hänger samman med relingen och bildar en huv över aktern

slag - den avrundade delen av båtsidan under vattnet ner mot kölen. slagvatten: vatten som samlats i slaget

slidspindel, slidstång - den del som överför rörelsen i en ångpanna mellan slidbågen (som reglerar fram- och backmanöver) och sliden (den skjutventil som släpper in ånga på pistongen)

släpebord - skyddslister, speciellt på bå tbotten på flatbottnade ekor

smacka - detsamma som storsegel

snäcka, snäckhjul - ’evighetsgänga’ ett kupolformat snäckliknande kugghjul

spant, band -timmer resta från sida till sida, över kölen, i tvärskeppsplanet. Dessautgör båtens stomme tillsammans med köl och stävar. Av basat eller hugget krokvuxet virke, förenat med bettar och tofter
vränger

spetsgattad - båt med mer eller mindre spetsiga ändskepp

spindel - axel till en ventil

spira - smäckert rundhult

spri- - spri, spristake, spristång: smäckert rundhult,diagonalt över seglet, från masten till övre akter- hörnet för att sträckaseglet. spribank: spriets fäste vid masten. spririgg, stakerigg: sprisegel kombinerat med en liten trekantig stagfock. sprisegel, spristakesegel, stakesegel : fyrsidigt segel i allmänhet litsat till masten och sträckt av ett spri.

spring -förtöjningståg. förspring: fästat i fören, pekar snett akteröver. akterspring: fästat i aktern, pekar snett föröver

språng - däckslinjens kurvatur mellan för- och kterstäven, resningsgraden av fören och aktern i förhållande till horisontallinjen

spunning - urtag i stävarna för bordhalsarnas inpassning, äv. längsgående skåra i kölen förinpassning av de nedersta borden

stag- -tåg eller vajer som stöttar en båts master och stänger förifrån. stagsegel, stagfock: triangel-format segel som med litsor löper på stag. stagknot, stagtackel: en hissanordning (hisstyg) upphängt i tåg mellan tvårnaster. stagvända: vända genom vinden, gå över stag

stamkraft, stamkrok - äv.stävkraft, knäböjd, horisontal förstärkning vid insidan av relingen i för och akter. Förbinder stäven med översta bordgången, ofta ett starkt rotträ

stor, storsegel -båtens största, centralt placerade segel, kan vara sprisegel, gaffelsegel, bermudasegel m fl.

strängrum -melIandelen av båtens utrymme, täckt av skott, det egentliga lastrummet

styvhet, stabilitet - en båts förmåga att motstå krängning

stång -förlängning av undermast, t ex storstång

stäv - den särskilt utvalda och tillhuggna ståndare, förenad med kölen, avslutar bordgångarnas halsar i för och akter

stävkraft - stamkraft

sud -översta delen av relingen

sudband -halvrund avvisarlist på yttersidan av översta bordet, i Norrland relingens inre list

sumphåll - fisksump, oftastinbyggd i båtens akterskepp

supertanker - Supertankfartyg delas in i tvåklasser: VLCC: Very large crude carrier, 200.000 - 300.000 ton. och ULCC:Ultra large crude carrier, 300.000 + ton. De största tankfartygen för sintid är följande:
1966 sjösattes m/t Idemitsu Maru i Japan, förstafartyget på över 200.000 ton.
1968 sjösattes Universe Ireland,första 300.000 tonnaren (under liberiansk flagg).
1972 byggdes m/tGlobtik Tokio i Japan, första 400.000 tonnaren (under liberiansk flagg).
1977 levererades Pirre Guillaumat, hittills största fartyget på554.000-ton, av ett franskt varv till det franska rederiet Cie National deNavigation.
1978 levererades t/t Nann, Sveriges hittills störstafartyg på 499.000 dödviktston från Uddevallavarvet. Hon var då världenslastdrygaste fartyg med ett lastrum på 594.140 kubikmeter.

svanhals - Eng. goosneck 1. ett böjt järn som användstill att fästa en lastbom vid dess stödjepunkt. Liknar en svans hals. 2.den övre ändan på ett ’skvallerrör’ som går mellan tank och däck. För att förhindra spill vid överfyllnad av tanken har moderna svanhalsar vattenlås och liknar inte längre en svanhals

sveptaband - det samma som basade spant

svinrygg - 1. Eng. sagging, har ett fartyg som är ryggbrutet, med buken nedåt. Fartygets köl är konvex. Motsats:kattrygg. De svenska orden är föråldrade och utbytta mot Eng. hogging och sagging.
2. insidan av förskeppetsreling. Ursprungligen ett pålägg av reling, på ömse sidor om bogen, för ankaret att vila på.

sylla - fasa kanten på ett bord, för inpassning med följande bord.

tilden, tildon - bräder som täcker vrängerna

timmer - spant intimmer

toft -bräda, placerad tvärskepps, huvudsakligen för roddare

toppsegel - vanligen trekantigt segel ovanför gaffelsegel eller sprisegel

trana - kran

travare - en ring av metall eller tåg, fäst i en tågända eller i en stång, med vilkenman kan styra rigg- och segeldetaljer. På yachter används travare för att hissa ut underliket på klyvaren

trimaran- båt bestående av tre sammanfogade skrov katamaran

trål -Eng. trawl medeltT trawl-net L tragula ’dragnät’ trålare: Eng. trawlertrålkalv: ’struten’, Eng. cod end, den sista biten av trålen, tätare i maskorna och med grövre garn. Avslutas med en öppning som är surrad under trålning och öppnas när fisken landas ombord

träkäl - trädymlingar med kilar för för bindning av intimmer

tull- - tullabommen: relingslist som naglades fast i timren och bl a gav fäste åt årtullarna. tullpinnar,tollpinnar: 1. pinnar av trä eller metall, parvis fastgjorda i relingen, där årlommen vilar vid rodd.
2. pinne, fastgjord i åran, passande ett hål i relingen. årtull

turning - i allmänhet bordgångarnas linjeföring

uggla sig - (fånga en uggla) då ett segelfartyg, till följd av dålig styrförrnåga eller skralnande vind, går över stag av sig själv. Termen är troligen onomatopoetisk, vid manövern låter seglen ’Uuuuuvh’.

upplänga, opplänga - de delar av spantet som följer båtens sidor ovan bottenstocken

vabb - vinda för tredjebordet, långbrädan

val- - valbåt: öppen roddbåt som användes vid valjakt, spetsig i båda ändar och därförlättmanövrerad. Valbåten blev prototyp för klinkbyggda livräddningsbåtar av trä och daterar sig tillbaka till år 1789.
De var strandbaserade och sköttes av frivilliga livbåtssällskap. valfångare, valfångstfartyg: båt byggd för valjakt. valknop: ’turkhuvud’, en variant av hundkuk men tjockare och liknar mer en turban. Används mest till prydnad på t.ex. fallrep, styrrep och kiststroppar

vant -tåg eller vajer som stöttar en båts master i sidled och akteröver

vaterblinda - blinn

veck, veckband - bordhalsarna till översta borden fr om det fjärde, av rakvuxet, sågat virke som tunnades ut mot ändarna

vevling - tvärlina över vanten, utformade som repstegar för äntring i riggen

vinda -kort bordhals, avslutande spets av det andra bordets (sandbordets) ändstycke, huggen ur en utvald stock, där det gällde att få rätt skevhet, samt inskuren i stävarna

vindöga - den riktning varifrån vinden blåser

vranglag- hela antalet vränger

vrickhål -urtag i aktern, i vilket åran vilar då man vrickar sig fram

vränger, ränger - (sing. vrång,vrang, räng) spant utletade och huggna från krokvuxna träd, rötter och renar. Fästes tidigare med tränaglar, senare med spik eller bult

vändgång - övergången från de lagda till de resta borden från botten till sida

årlom -årans grova del, mellan årgreppet och årbladet.

årtull äv. årklyka (gaffel), roddlucka (fyrkantigturtag), hå, tullpinnar mm, där åran vilar vid rodd

åsna - naut 1. eselhuvudoch eselöron. 2. donkeyman, donkeypanna, donkeypump, donkeyskorsten

ässing, essing - långskeppsförstärkande relingslist

öresbord - sandbord

ösen - akterdelen av båtens utrymme där vattnet samlades och östes ur

östesvränger - vrängerna för de aktersta vranglagen gjorda i ett stycke

översbordet - översta bordgången

Använd länken "Komplettera!"här och hjälp oss att fylla på och komplettera listan!
När du klickar på länken laddas sidan om och ettutrymme för dig att skriva på skapas längs ned.