Septembersolens anfallsvinkel ger längre skuggor. Molnen går lägre, gråa och tunga av regn.
Fördel svamp. Nackdel för potatis. Lite kortare dagar. Fördel för inre kvällstjänst.
Jodå, nu har fotogenlampan kommit fram på bordet i Hamnkontoret. Ja, det är klart att vi har vädrat och skurat plankgolvet och bytt ut pelargonian. Ett mindre antal getingar inklusive bostad har avhysts.

Sammanfattningar är populärt, så med bibehållen fattning ska jag försöka hålla samman sommaren.
Vi kan väl vara överens om att för ordningens skull ta det månadsvis. Många av oss är liksom mån om
det där med ”en plats för varje sak och varje sak på sin plats”.

Från närområdet uti juni månad vill jag nämna om ett par saker. Gävle Varvs Historiska Förening som bland annat sysslar med ett nu fungerande ångdrivet slipspel, anlagt 1883, har också genomfört en kurs i ångteknik. Några av kursdeltagarna med sjömaskinistbehörighet, och som deltog i kursen, har nu tentat och fått Sjöfartsverkets papper på att få framföra s.k. T-fartyg med ångdrift. De är att gratulera, inte minst för att det nu finns några till som kan föra den delen av vårt kustkulturarv vidare.
Läs_mer_om_ångans_dag!

Det andra stora i månaden var en dag med öppets hus inne på f.d. Gävle Varvs område. En hel dag med ångmaskiner. Slipspelets grova viren fick komma ut i friska luften, där fanns också sex fungerande ångmaskiner i varierande storlek och ålder. En motorsågskonstnär tog sig an en 2 m hög och 55 cm tjock furustock. Efter en dags arbete hade han sågat fram en farbror som gestaltade en eldare från sekelskiftet.
Midsommaren firades av enligt sedvanliga traditioner. Sill, färskpotatis och små grodorna.
Semestertider tillbringas flytande. Fast ibland får man ta till landvägen, i det här fallet tvärsöver landet till den västra kusten av Sverige. Ett ”måste” är Göta Kanal, fast på tvären när bron ligger rätt, eljest blir det tvärstopp. Sjötorp, en underbar liten plats med stor betydelse är värd ett besök. Jo, jag hade bestämt mig för att besöka ”OSKAR II”. En vänernskuta som har återuppstått. Tursamt nog så låg den just då inne vid kaj. En kustkulturskatt vid en insjöstrand.
Du kan läsa mer om skutan på Kustguide i en sammanfattning av kustkulturseminariet i Skärhamn 2005.

Slussar, är verkligen upplyftande, åt ena hållet, åt andra är det inte. I sig en turistattraktion, men störst till glädje för den livliga båttrafiken på kanalen. Det är imponerande att se en så pass gammal kanal fortfarande gör sin tjänst. En fika och lite glass i sommarvärmen kändes rätt innan resan mot den västra kusten fortsatte.
Kungshamn var nästa besöksmål. Där mötte en ståtlig syn, den tremastade barken T/S GUNILLA låg inne vid kaj. Han hade tidigare varit i OSLO och seglat med passagerare och nu var det Kungshamns tur att gästas. Väl ombord fick jag ta del av information om fartyget men också livet ombord. Vanligtvis brukar fartygen data vara intressant, så varför inte börja med den delen. T/S Gunilla är en tremastad bark, ordentlig lång, hela 49,6 m (löa) fast när hon sträcker på sig ordentligt blir det 61 m (inkl. bogspröt). Tvärsöver en bra bit att gå, 8,3 m, men då är man på utsidan förstås. Det behövs lite mer är 2,97 m vatten för att hon ska börja flyta. Stålskrov, byggd 1940 på Oskarshamns varv. Mer om skutan finns på deras site: http://www.gunilla.nu/

Vi kastar loss och stävar sydvart förbi Fisketången där LL 167 ASTA guppar förnöjt vid kaj och SIPPANS BU börjat ta form efter den ödesdigra branden. Bohus/Malmön kommer allt närmare.
Besättningen har nu också varit aktiva uppe i riggen, den ena seglet efter det andra fylls av vinden.
Mäktig syn och en otrolig känsla när vindkraft tar över från dom 450 Caterpillarhästkrafterna.
Brofjorden, Lilla Kornö passeras och så ut på vida havet! Med kockens egna recept (sekretessbelagt) serveras en härligt mättande och smakfull fisksoppa plus tilltugg. Hållö Fyr hjälper till att hitta in tillbaka till Kungshamn. Den 10 man starka besättningen gjorde ett charmant arbete. Heders!

Större delen av året seglar T/S GUNILLA för den seglande gymnasieskolan på Öckerö. En omgång elever läser och seglar henne ner till varmare breddgrader, därefter byter man besättning och en ny omgång elever seglar hem henne.
Läs mer om skolan på: http://www.dsg.nu/
Läs mer om GUNILLA på http://www.gunilla.nu/

Lysekil och bogserbåten HARRY blev nästa besöksmål.
Odysse står för lång och äventyrlig resa. Nja, lång är den men besvärlig, nej, det skulle i så fall vara värmen och solen. Det har varit gott om den och den har gjort gott också. A/C installationen reducerade klimatbekymmret effektivt!
Tursamt nog, när man kommer oanmäld, så låg han på sin ordinarie plats vid kaj.
Harry är byggd 1887 på Brynäsvarvet AB ATLAS i Gävle. Han byggdes för dåvarande Korsnäsverken döptes till KORSNÄS 1 och drevs då med ångmaskin. Föreningen L. Laurin äger sedan 1993 bogserbåten som i 2005 fick utmärkelsen K-fartyg av Staten Maritima Museer.

Ett telefonsamtal med skepparn gav klartecken till att gå ombord med kameran och det medhavda fikat. Efter en stund så kom en man ombord för att göra i ordning bogserbåten inför kvällens rundtur.
Lyckan var praktiskt taget fullständig! Maskinrummet med sin imponerande Skandia fyrcylindriga tändkulemotor om 300 hk är en upplevelse. I övrigt är fartyget i toppskick tack vare entusiaster och hjälpsamma sponsorer.
Läs mer här http://www.llaurin.se/byggnad_och_historik.htm

Sommaren har alltså varit rik på kulturupplevelser. En rimlig kostnad för resan vad jag förstår, efter att jag fått veta att det går åt så där en tiotusen SEK för att flyta tvärs igenom Sverige. Visserligen är rådande besnin/ diselpris oförskämt dyrt men det blev i det här fallet billigare.

Har de här raderna inspirerat dig till att skriva och berätta? Fundera inte något mer, SKRIV NU.
Du kan få access från vebmaster så att du kan lägga in direkt från din dator. Genialt enkelt!
Håll kvar sommaren ett tag till! --- innan det är dags för att övervintra.
Hälsningar/ Hamnkontoret
red.