Kustguide - Kåseri om Örskär 2003

Läs debatten!
Blogga på Kustbloggen!

Eskader till Örskär

En liten båtklubb, Argos, ordnar en liten "eskader" som återkommer varje år. I år gick den till Örskär, i strålande försommarväder.

Några tappra deltagare samlas på lördagsmorgonen. En avtagande nordväst för båtarna över Öregrundsgrepen, med en del dyning som ligger kvar. På andra sidan ger Örskär våglä och vi kan förtöja en båt vid bryggnocken och resten på svaj utanför. Djupet är inte stort vid bryggan och det mesta av platsen innanför vågbrytaren är reserverad för Skärgårdstiftelsens personal. Vi ser botten genom det ovanligt klara vattnet när vi ankrar. Dyningen smyger sig dämpad in runt Örskärs nordvästra strand och vaggar oss sakta.

Det är inte bara vi som sökt oss till Örskär denna soliga dag. Passbåten mellan Örskär och Gräsö går tur på tur och fraktar besökare till ön. Bussen måste passas. Det är tydligen ovanligt många besökare just den här dagen, med sällskap som firar födelsedag och någon konferens dessutom.

Vi rustar oss med kamera och kikare och tar en sväng inåt ön i väntan på att ytterligare en båt ska ansluta sig till vårt sällskap. Det finns foldrar med bra information om ön, som Skärgårdstiftelsen har ställt ut vid hamnen. Där berättas om djurlivet, unika arter av grodor, mångfald av orkidéer som finns på ön.

I en sådan hittar vi också en karta, så vi söker oss fram längs den största vägen (Läs stigen!) och tar sedan av västerut på en mindre stig. Vi kommer fram till en underbart vacker vik åt sydväst, med fina sjöbodar. En eka ligger vid bryggan, flyter lätt på vattnet. Kor betar mer eller mindre fritt. Viken är grund och erbjuder hamn bara för grundgående roddbåtar. Fyren blickar mot oss över skogskanten i nordväst.

Mobiltelefonen ringer, sista båten har ankrat upp och vi drar oss längs södra stranden tillbaka till bryggan.

Så blir det dags för ett besök vid fyren. Vi följer den idylliska huvudstigen igen och kommer efter halvannan kilometer fram till fyren. Där får man en liten känsla av att vara på Gotland, det vitkalkade huset, en stenmur i ett öppet landskap med enar ger lite sådan stämning. Utanför serveringen sitter ett förvånansvärt stort sällskap på vita trädgårdsmöbler. Det ser nästan ut som en bild av ett pensionat 1920 eller så.

Man kan gå upp i fyren. Sjöfartsverket vill ha den ringa summan av 10 kr per besökare, men det är det värt. Vi får låna en nyckel som ser ut att passa i en kyrkport. Vi läser inskriptionerna ovan den tunga järndörren, anno 1738, öppnar den på gnisslande gångjärn. Inne i fyren finns en minnestavla över omkomna i Örskärs-katastrofen. Vi läser: "Till minne av de örskärsbor som på julnatten 1877 sökte sig till julottan i Gräsö kyrka. På hemväg överraskades de utanför Örskär av en plötslig stormby med snö. Samtliga 15 omkom i det vinterkalla vattnet."

Andäktigt går vi vidare i den vitkalkade gången, det finns ingen trappa, utan bara en sluttande gång som vindlar sig upp innanför fyrens yttre murvägg. Gången är inte ens en meter bred, välvd i taket. Innanför den inre muren kan vi bara ana att det finns något slags schakt. Då och då passerar vi ett fönster som ger ljus och utsikt. För varje varv, ett par meter högre, men det är svårt att hålla reda på hur många varv det blir. Hjärtfrekvensen ökar. Man betänker hur det var förr, fyrvaktarens dagliga vandring för att tända fyren. När stormen röt utanför måste det känts både tryggt och lite kusligt i den svagt upplysta gången.

Så är vi uppe och träder in i fyrvaktarkammaren via en liten lasyrmålad spegeldörr. Där inne finns en spiraltrappa av stål som leder upp till lanterninen. Det är varmt, som i ett växthus, solen har legat på. Men utsikten är fantastisk!

Agos bk/Björn Geijer

Mer historik om fyren finner du om du klickar på bilden av Örskär på Kustguides första sida!/red. anm.