NORGE FRÅN TOPP TILL TÅ

” Verdens vakreste roddtur ”

En norrman, en friskus på cykel och skidor, född 1948, ror från Nordkap till Lindesnäs i en begagnad liten båt på 4,5 meter, en strandebarmer från Hardanger. Han navigerar efter bilkartan NAF och nöjer sig med kompass och mobil. I aktern vajar stor norsk flagg.

Sen skrev roddaren och bankchefen Erik Eidsvik från Flekkefjord en bok om färden. Kartan visar alla 60 strandhuggen. Det är en påkostad, flott, inbunden bok på Koloritt Förlag ISBN 82-92395-11-3

Färdbokens ton och attityd är chosefri och utan krusiduller. Han ror på samma sätt som norrmän åker skidor- naturligt värre. Årorna verkar ha inhandlats på en höft. Han får hjälp under färden med att förbättra dem. Från finska till norska. Det blir till sist åror med kantig lom utan skevring. Medhavda mathållningen verkar varken utstuderad eller vetenskaplig, men väl i land unnar han sig det goda och tar sig understundom en vinare. Utrustningen ryms inledningsvis i en plastsäck. Han tältar i land eller bor i båten, men har ofta tur att få logi hos gästfria kustbor. Det blir på något sätt en ” charmörpromenade.”

Eidsvik skulle nog ha hunnit till Oslo om han inte hade startat så sent på sommaren. Mot slutet blev dagarna allt kortare Han startar den 13 juli och kom i mål i Lindesnes den 25 september efter bra precis två månader. Hela sträckan motsvarar nära sträckan Sverige Runt, d vs 2200 km. Genomsnittliga dagsarbetet vid årorna är 8,5 timmar och 35. 8 kilometer - ett normalt ” årskifte ”, för att tala norska.

Det är intressant att jämföra denna roddtur med den som svenska Louise
Rosenqvist gjorde sommaren 2006 Sverige Runt från Strömstad till Haparanda, som en första inteckning i roddarnas blåa Band. Louise- van tävlingsroddare - rodde en utriggad, smal glasfiberbåt av rekreationstyp - ett sponsrat high-tech företag. Hon kom fram efter 58 dar och hade alltså hållit ungefär samma fart
som Erik.

Bägge startade med en tanke att resan skulle hjälpa dem på väg att få nya jobb. Erik hade mistat sitt jobb som bankchef och Louise hade varit arbetslös.Louises färd följdes på nätet dag för dag med loggbok och foton. Bakom henne fanns närapå en stab av hjälpare. Erik Eidsvig har litat till ett nätverk av vänner släkt och affärsbekanta runt kusten – på så sätt kommer vi nära norsk kustbefolkning, hur folk lever och tänker, helt enkelt norsk kustkultur av idag. Erik säger sig känna stor ödmjukhet och stor tacksamhet mot dem som hjälpt honom – inte minst har hans hustru Randis stöttning betytt mycket.
En daglig hjälpare har givet varit NRK:s vaermeldinga.

Det är strömt längs norska kusten och det blir en sport att lura strömmen och ta sig fram ändå eller dra fördel av den och få extra fart. Han lär sig nyttja ” attkjippen” d v s, den ström inne vid land som går emot huvudströmmen. Under färden får han ont i en hand och det ömmar i baken. No guts - no glory.