Tävlingsredskap och eller plattform för meningsfull fritid

Årstidsvarvet har precis som alla andra år gått över i en ny period. Snön ligger ovanligt djup i Roslagen och funderingar kring   sjösättningsdagar ligger långt borta liksom upplevelsen av det goda kamratskapet kring alla båtar som poleras och bottenmålas. Först ska vi åka långfärdsskridskor och gå på Båtmässa innan vi på allvar börjar diskutera om man ska vara med i Ros-lagens Sea Race, Lidingö Runt, Tulkaregattan eller någon annan mycket viktig kappsegling.

Det står för det mesta i klubbarnas inledningsparagraf att man ska främja båtlivets utveckling. Vad som sedan sker i praktiken kan man fundera lite över. Klubb-styrelsena har som regel fullt upp med att ordna praktiska lösningar när det gäller hanteringen av båtarna i samband med upptagning och sjösättning. Men när båtarna väl är i sjön och båtägarna lämnat bryggan då brukar styrelsen inte känna något större ansvar. Tulka Segelsällskap har inga bryggproblem, men är genom sin anslutning till Upplands Seglarförbund och Svenska Seglarförbundet en idrottsförening och borde styrelsen borde kanske ägna mycket tid åt att träna sina med-lemmar att bli duktigare seglare precis som en fotbollsklubb tränar sina medlemmar. Men träningen får medlemmarna sköta själva.

Jag läste någonstans ungefär så här att turistseglarens leverne nu knappast är att likna vid någon idrott, i varje fall inte i jämförelse hur strapatsrikt seglaren förr hade det. Nu har vi båtar som i många fall är lika bekväma som hyggliga sommarstugor på land, men det finns en likhet. Det som förr ofta kallades båtsport, det föredrar vi idag att kalla båtliv, ett fint sätt använda sin fritid. Likafullt har vi ett antal varianter på idrotten segling, alltifrån segling i jollar av olika slag till Volvo Ocean Race. Någonstans mitt i skalan finns det en form av korpsegling som heter t.ex. Tulkaregattan. Vi använder de båtar som huvudsakligen används för båtliv för att försöka segla fortare än alla andra. Till hjälp har vid LYS-talet, som gör att stora och små båtar kan tävla mot varandra Så blodigt allvar är det inte, men visst är det kul om det går bra.

Ibland kan man nästan tro att båten är målet. Vi går och drömmer om att göra den finast av alla så att vi stolt kan visa upp alla finesser, all elektronik, all finish när vi glider in i gästhamnen eller träffar kompisar. Det bukiga gamla storseglet vill vi inte prata om. Den tjugo år gamla motorn tyder på att vi inte hänger med. Om man kommer ihåg trängseln bland alla stånden på Mässans tillbehörsavdelning vill man gärna hålla med om påståendet att prylarna är för många det viktigaste.

Vi ska ha körkort på sjön

Som ett resultat av beslut vid Svenska Båt-unionens årsmöte i april i fjol – Båtriksdagen - och en kommande statlig utredning ska vi alla så småningom visa intyg på att vi kan bedriva båtliv omdömesgilt.

. Man pekar på att jägare måste avlägga examen för att få bedriva jakt med vapen. Snöskoterförare måste ha körkort. Golfspelare måste ha grönt kort. Av allt all döma får vi om några år även körkort på sjön. Lyckligtvis har cirka 80 % av alla båtägare redan de kunskaper som krävs i form av förarintyg eller kustskepparintyg. Men den ganska lilla grupp som inte har sådan utbildning och kör båt vårdslöst måste utbildas på något sätt. Det borde ju inte vara tillåtet för en tolvåring att köra en Princessbåt i 30 knop, vilket det faktiskt är.

Apropå kappseglingarna .

Roslagsseglare med Tulkaseglaren Peter Westerlund satsade stort i fjol och tillsammans med ett antal kamrater provat på både Fastnet Race och Sidney Hobart Race. Den första gick riktigt bra medan den senare skapade rubriker för några dagar sedan. Vid återresan till Sidney tvingades man begära assistans av sjöräddningen. Lyckligtvis kom man helskinnade i land, men med en upplevelse rikare.  

Roslagen Sea Race med start vid Gåshaga på Lidingö och mål i Öregrund körs i år för fjärde gången och har karaktär av 24-timmarssegling med bara två   rundningspunkter genom skär-gården och i övrigt fri väg. Tyvärr kunde vi i fjol konstatera att startlistan upptog många stockholmsbåtar men mycket få roslags-seglare. Tulka Segelsällskap håller ställningarna medan Östhammar och Öregrund trots mycket stor medlemsstock nästan helt saknar kappseglare just nu . Vi får hoppas att rospiggarna tar upp kampen med stockholmarna i större omfattning i år.