Nu är det så att far i huset började fundera på vilken av två kurser som var mest lämplig att välja med tanke på vinden, den växlade mellan halv vind och läns. Grabben i den andra familjen hade jag satt att skötte rodret och det klarade han alldeles utmärkt. Jag förklarade för honom en massa detaljer om GPS, segelsättning o.s.v.

När jag bestämt mig för kursen så gjorde jag misstaget att inte säga något till min fru i köket, jag gippade och fick ett himla tryck i seglen, lutningen ändrade sig från behaglig åt styrbord till rejäl åt babord. Jag tänkte inte heller på att rorsman som satt behagligt tillbakalutad behövde instruktioner, han blev överrumplad över trycket i rodret och hann inte kompensera, det blev en skaplig sväng som förstärkte lutningen.

Det blev ett himla liv nere i köket av grejer som for omkring och mjölken en 1,5 liters som stod på bänken såg jag ligga med öppningen mot bakkanten på spisen och det forsade ur den och försvann någonstans bakom alltihop. När båten rättat till sig till den nya kursen och gick mer upprätt fick jag en blick från köket som sa mer än ord. Jag insåg att en diskussion var onödig och som en man tog jag på mig hela ansvaret direkt.

Vi fortsatte i lugnare tempo, jag tog rodret och försökte gå med båten så upprätt som möjligt. Frun i andra familjen gick ner i ruffen utan att säga något och hjälpte till för att underlätta städjobbet som hade uppstått i köket, vad som sades dom emellan vet jag inte.

Jag försökte lite försiktigt påpeka att det kanske vore en bra ide att lägga lunchankare så vi kunde äta i lugn och ro. Idén godtogs och jag siktade mot läsidan på en liten holme.

Nu har vi en ankarrulle i aktern så jag backade in med aktern nära ön och min son skötte ankaret. När ankaret var fält skulle vi driva ut en bit innan vi gjorde fast det. Men nu drev vi av farten närmare ön och ankarlinan blev slak, jag fick bråttom att lägga i framväxel men fick stänga av eftersom ankarlinan slets ur händerna på min son, den hade farit runt propellern!
Febril aktivitet på däck, båten drev mot en sten som låg under vattenytan med riktning mot rodret. Fram med båtshake för att ta emot mot stenen men vi klarade oss precis för nu tog vinden tag i masten och knuffade ut oss från ön. Nu var det bara linan i propellern.

Min fru hängde krokig över mantåget och försökte att peta bort linan med hjälp av båtshaken medan den andra familjens fru höll i henne, naturligtvis nådde hon inte linan. Jag började ana att det var dags för mig att dyka i sommarens kalla vatten och reda upp detta men vi hade tur, ankaret hade inte fäst utan draggade och linan lindade av sig själv allteftersom båten gled i vinden turligt nog bort från ön. Jag hörde min fru berätta för den andra vad hon brukade säga till mig om risken att gå nära land. Vi fick vår lunch efter att min fru godkänt nästa ankarställe.

Efter lunchen seglade vi vidare mot Agö Storhamn för att visa hur det ser ut där, allt gick bra, vi låg på en snäv kryss i inloppet mellan land och ett par båtar som var på väg ut. Jag hade åter satt rorkulten i händerna på den stackars gästande rorsmannen och gick nu fram på däck för att se om vi gick för nära land.
Då växlade vinden igen och förseglet bräckte, vilket innebar att båten började svänga av mot den första båten som var på väg ut, de hade precis passerat oss när vi svängde in bakom dom och for ut igen, snöpligt!
Vi gjorde ett nytt försök och kryssade in igen men först fick den andra båten också passera, det gick bra när vi fick mera utrymme. Felet denna gång tog jag också på mig, det var trångt samtidigt som kryssen var lite för nära vindögat vilket gav för liten fart på båten, samtidigt som rorsman inte visste vad han skulle göra.

Nåja det gick nu utan missöden, vi la till vid en brygga åt god middag och for hem med våra vänner lite senare på kvällen. Det var bara det att vi glömt att räkna in besättningen, en av katterna hade mönstrat av så det var bara att vända och leta. En timme senare var ordningen återställd, alla var med och vi skjutsade tillbaks våra vänner till fastlandet och tackade för att dom stått ut med oss en hel dag.

Sören Stenman
Fritidsseglare