Kustkulturen till Stockholm

Konferencieren: Statsrådets vill kanske så här spontant och fritt ur hjärtat säga någonting?

Annika Åhnberg:
Ja, det vill statsrådet mycket gärna! Kära vänner, låt mig säga att jag är mycket stolt att som företrädare för Sveriges regering får vara den som tar emot det här budkavlarna och kistorna med dess innehåll. Och jag måste säga att jag är särskilt glad att ni kommer just i dag, för jag har besök av min åländske kollega, Anders Eriksson från Landskapsstyrelsen på Åland, en region som också är mycket indragen i just den här typen av verksamhet med att se till att hålla kustregionerna levande.

Låt mig säga att jag är oerhört imponerad över allt ert arbete och allt det engagemang som ligger bakom budkavlarna och att de förts till Stockholm just i dag. Och naturligtvis år jag allra mest imponerad av Rune Sundmark. Låt mig också säga att all det engagemang, all den kraft och styrka som ligger i allt detta arbete, tycker jag på ett bra sätt representerar kust regionerna; den livskraft och okuvlighet som präglar alla er som lever i de regionerna. Och även om jag nu själv inte kommer från en kustregion, så vet jag att bara för att överleva och verka där med t.ex. fiske som näring, så krävs det en oerhörd styrka och en okuvlighet och den är värd all vår respekt och beundran.

Låt mig också säga att jag förstår att skälet till att budkavlarna går över landet det är oro - den oro som man på många håll känner över en utveckling som innebär alltmer av avfolkning av de här regionerna och i vissa avseenden sämre möjligheter att bedriva de traditionella näringarna. Jag delar den oron.

Jag menar att det är oerhört viktigt att vi gemensamt arbetar för att bryta den trenden och jag skulle gärna även om vi nu alldeles nyss har hört de här manifesten upplästa, ändå upprepa några rader ur dem. Dels ur det som har kommit till oss söderifrån och som vi nyss hörde Göran Palm läsa på blankvers och allt det är själva avslutningen där, som jag tycker att vi noggrant ska inpränta i vårt minne: Budkavelns enda bud är att nationens hälsa mäts lokalt. Där minsta by har liv, är landet friskt Och i den budkavle som jag fått norrifrån, så skriver Olof Hederyd (inte på blankvers)Här är vårt valspråk som alla förstår. Vi lever vidare hur än det går. Och jag tycker att de raderna från norr och från söder, de ska bli vårt motto för det fortsatta arbetet. Det arbete som måste handla om trenden.

Det finns många, många skäl till att livet på landsbygden och livet i kustregionerna har förändrats. Det är den tekniska utvecklingen, som gjort att fiske och jordbruk i dag bedrivs med betydligt färre sysselsatta och på ett annat sätt än vad de gjorde förr. Det är den sociala utvecklingen: När några börjar flytta från landsbygden in till stan, då flyttar andra efter, därför att vi människor har - många av oss i alla fall - en benägenhet att söka oss till varandra. Det är den miljömässiga utvecklingen: nedsmutsningen av våra vatten som har påverkat och försämrat möjligheterna och vi behöver inte sticka under stol med att ibland faktiskt också är så, att vårt sätt att bedriva de traditionella näringarna har bidragit till att skapa miljöproblem.Det är slutligen också den ekonomiska kris som vårt land nyss gått igenom och som har inneburit nedskärningar och besparningar på många håll och som har försvårat den service som är så oerhört viktig för landsbygden som helhet och för kustregionerna.

Men låt mig också säga att det faktum att budkavlen nu har gått från Norr som Söder, att så många har engagerat sig i den är också ett tecken på att tiden är mogen för oss att bryta den här trenden och låt mig också få säga - jag möter inte bara oro utan också mycket av entusiasm och möjligheter. Det är IT-utvecklingen, som vi sändigt och jämt pratar om och som visst har sin stora betydelse, men det är också - det vill jag understryka - ny utveckling för de traditionella näringarna.

Jag har t.ex. tidigare i år haft förmånen att få inviga en fiskeberedningsanläggning i Västervik - ett litet exempel från de näringar som jag nu har politiskt ansvar för, där vi kan utveckla och bredda verksamheter i kustregionerna kring de traditionella näringarna och det är viktigt, ty människan lever icke av IT allena. Hon måste också leva av de traditionella näringarna, fast anpassade till det moderna samhället. Jag vill också säga att en sak som är oerhört entusiasmerande, det är arbetet med de här budkavlarna och arbetet med att utveckla kustregioner och kustkultur är och måste också vara gränsöverskridande i många avseenden. Östersjösamarbetet är ett exempel på det. Det måste vara gränsöverskridande mellan de olika nivåerna i samhället allt från den enskilda människan - här framför allt symboliserad av Rune - och till regeringen - via kommuner, föreningar, länsstyrelser och företag. Vi måste när det gäller nivåer vara gränsöverskridande och vi måste vara det mellan sektorer. För det faktum att budkavlen kommer hit till Stockholm som en del i vårt firande av Stockholm som kulturhuvudstad är ju ett exempel på det.

Och jag tror att man måste väl vara mindre smart stockholmare för att inte förstå att det med nödvändighet måste vara så - därför att staden behöver landsbygden och landsbygden behöver staden.

Det är valår i år och Rune har ju också sagt att man hoppas att i utbyte mot alla de förslag och idÈer som här levererats, ska man få en kista med pengar, helst sådana som prasslar som det går många av i kistorna. Låt mig säga - även om det är valår - eller kanske just därför är jag inte benägen att vid det här tillfället ägna mig åt valfiske, men däremot vill jag säga att jag känner ett mycket stort ansvar för förvaltandet av innehållet i de här kistorna och budkavlarna och jag vill gärna göra ett åtagande, ett åtagande som innebär att gå igenom innehållet som finns i kistorna och noga överväga varje förslag.

Ett åtagande som innebär ett samarbete under det år som kommer i syfte att tillsammans med alla berörda aktörer som har manifesterat sitt engagemang i detta arbete med budkavlen, att tillsammans med dem åstadkomma en plan för ett samlat fortsatt arbete med utvecklingen av kustregionerna. Ett åtagande som innebär att vi om precis ett år, den 5 aug. 1999, ska samlas igen till ett seminarium eller en konferens eller låt oss kalla det vad vi vill, men för att följa upp och konkret ställa frågan: vad har vi gjort, vad har gjorts, vad har hänt? Med det budskap som överlämnades för ett år sedan.

Och då ska vi kunna redovisa ett mycket har hänt som har bidragit till att sprida utvecklingen rätt. Den konferensen ska inte äga rum här. Stockholm kommer naturligtvis att finnas kvar, men nästa år inte längre kulturhuvudstad. Men det finns många tänkbara platser utefter de vackra kuster som vi nu diskuterar utvecklingen av, som kan vara lämpliga för den konferensen och vill redan nu ta tillfället i akt att bjuda in er till det evenemanget och låta - åtminstone för min och regeringens del - det evenemanget om ett år vara en milstolpe i arbetet för att fortsätta det viktiga som ni har påbörjat med budkavlen. Och med de orden vill jag å svenska regeringens vägnar tacka för allt arbete med bukavlarna, för manifesten och för innehållet i kistorna. Tack!

Applåder!

Konferencierens tack - Festmarsch!

För LHF, Luleå Hembygdsförening: arrangör av KustbudkavlarnaRune Sundmark Tfn och fax: 0920 - 109 77, LuleåTextutskrift efter band: Ingrid SundmarkGranskad och godkänd av Annika Åhnberg.