Vid sjösättningen åkte båtarna i en efter en med kran. När vi var i sjön och masten var på, tyckte jag att det nog var lite kyligt, och värmen borde provas. Men urk! Den bara rök och ville inte brinna riktigt, någon värme blev det inte.
Om ett fel uppstår, brukar jag bli ganska envis, och kan sätta igång och skruva isär både det ena och det andra. Att vänta på reparation med garanti har jag inte tålamod till. Men hur jag än försökte den här gången, så fortsatte värmaren bara att ryka!
Efter ytterligare några fruktlösa försök med egna strypningar för dieseln, köpte jag till sist ett nytt strypmunstycke och mätte noga upp flödet, så att det stämde med instruktionsboken. Äntligen brann den som den skulle.
Resten av sommaren behövdes inte värmaren särsklilt mycket, vilket var tur, för varje gång den skulle användas var den källa till irritation. Den slog ifrån när den tyckte och måste startas om. Jag slängde några ilskna blickar på elektroniklådan, men vågade inte ge mig på den ännu.

Till årets höstsegling hade jag lite större hopp om att få njuta av en komfortabel båt, för nu fungerade värmaren ganska bra. Vi träffades några båtar som vi brukar och medan vi satt på stranden och pratade lät jag den gå, för att kunna krypa ned i behagligt varm ruff när natten blivit kylig och svart.
När jag kom till båten hörde jag hur värmaren hade fått fnatt och ylade och skallrade det värsta den kunde. Det var visserligen ganska varmt och skönt i båten, men jag förstod att lagren till fläktmotorn måste ha skurit. Råden från mina vänner, som hört om mina tidigare bekymmer, var av enklaste slag: Släng den i sjön!
Värmaren hade trots allt kostat en hel del pengar och jag kan, som sagt, vara ganska envis, så det rådet följde jag inte. Men det krävdes en hel del behärskning för att låta bli. Jag satte istället igång med att skruva isär den och efter en del tålamodsprövande knåp hade jag bussat om fläktmotorns lager, med små bleck urklippta ur en ölburk. Så dags var natten mycket kylig och svart.

Under vintern löstes problemet med slumpmässiga avstängningar genom en separat jordledning till själva elektroniken. Jag tänkte några otäcka tankar om den som kopplat ihop kabelhärvan, tillverkade ett nytt lager till fläktmotorn, provkörde alltihop och inväntade våren och nästa säsong med annat vinterpyssel.

Så blev det vår igen och dags för segling. Äntligen var tekniken besegrad och värmaren min lydiga tjänare. Vårkvällarna är kyliga vid havet, så jag satte på den. Men nej! Den satte igång att bara ryka och ville inte starta. Värmaren hade hittat på ytterligare ett sätt att trilskas och en definitiv brytning mellan mig och den var nära förestående.

Jag tror ändå inte riktigt på en elak själ i ting. Fel måste ha en tekninsk förklaring, så jag började om och bytte för säkerhets skull ut vattenavskiljningsfiltret till dieseln. Det hjälpte inte.
Ett litet förvärmarmunstycke köptes för några hundralappar och sattes dit. Det hjälpte inte heller.
Kunde glödstiftet vara för dåligt? Om man tog ut det och provade, så glödde det fint. Jag blåste lite på det, och då försvann glödningen fortare än kvickt. Aha! Ett nytt glödsift inköptes. Det kostade " bara" några hundralappar till, men så fungerade värmaren, för första gången på hela tiden egentligen, alldeles som det var tänkt. Jag andades ut. Den här säsongen var räddad.

Några vänner var medbjudna på en liten segeltur. Vädret blev inte så strålande som vi hade hoppats, men vad gjorde det, vi hade ju värme ombord. De hade rätt roligt åt alla tokigheter den hade orsakat. Mina öron var fortfarande en aning på spänn när den gick, och rätt som det var började den småkoka, precis innan den stängde av sig själv.
Jag slog av termostaten igen, mycket behärskat, och vi beslöt att inte undersöka eller prova den något mer den kvällen. Min världsåskådning hade fått en knäck, jag började fundera på att göra en lermodell av värmaren för att sticka nålar i...

Den här gången var det cirkulationspumpen, men nu berättar jag inte mer, jag ska bara säga att värmaren fungerar för tillfället. Vi har nått en slags förståelse och respekt för varann. Det måste, som sagt var, finnas en förklaring till allt. Och det kan inte finnas många fler sätt för en värmare att strejka på.

"Höstseglare"