Kustkulturbudkavlarna 1998 i backspegeln

Den största maritima manifestation som gjorts längs den svenska kusten är
sannolikt de två samtidiga budkavlarna till Stockholm under Kulturhuvudstadsårets
sommar.

När jag kom till Holmön, längs norrrlandskusten, fick jag höra av holmsundsborna att en budkavle till sjöss - det är något exklusivt. Jag håller gärna med – budkavlar kom på modet de här åren. - före och efter- men de gick till lands. Att ordna två samtidiga till sjöss kräver sitt tråcklande och sin finess.

Kustbudkavlarna 1998 var inte bara exklusiva, de var också rent folkliga. Det var kustfolket
självt som skötte ruljansen. Tack vare hjälp från många hembygdsföreningar efter kusten och
Föreningen Allmogebåtars arbetslag samt några skutor från Segelfartygsföreningen
skapades det ett grundläggande nätverk längs kusten. – en kedja som fick fler länkar än så.

Folkligt visst , men tack vare kulturhuvudstadsåret ställde dåvarande
kulturminister MaritaUlvskog upp med medel till arrangören och initiativtagaren Luleå
Hembygdsförening som sedan fick hjälp med medel från länsstyrelsen.

Det som gav mening och allvar åt färden var de manifest som författats att läsas upp vid varje
växling. Det norra manifestet hade skrivits av folklivsförfattaren Olof Hederyd
på hexameter och det södra av författaren Göran Palm( Sverige en Vintersaga) på blankvers.
Deras ord och strofer står sig än. Politiker, högre kommuntjänstemän och kvinnor fick
som uppläsare plötsligt en plattform.

De som var med kände säkert att de upplevde något stort och viktigt – ordet budkavle har
ju inbyggt i sig att kavlen – den skall fram- hur vädret än är.

Det var första gången som kustens folk räckte varandra händerna –
från båt till båt, mellan kustbyar, kustkommuner och kustlän.

Idag skulle det måhända gå lättare att genomföra en maritim budkavle eller två med
hjälp av e-post, mobiltelefoner och andra tekniska finesser. Kanske rentav med
direktreportage dag för dag på en särskild hemsida. En ambition för en ny budkavle
borde vara att få med samtliga kustkommuner, ca 80 stycken
.Det innebär att fler kustkommuner från Hallandskusten, Skåne, Blekinge och Stockholm
ställer upp.

Så här cirkus tio efter kunde slutmålet gärna vara Stockholm och att budskapen – dvs
kustkulturinventeringarna gick till Riksdagen fram - inte bara till Regeringen.
De första budkavlarna gav inte så mycket pengar förutom att flera kommuner släppte till
lite pengar lokalt.

För att rejäla medel skall gå till kustkulturen krävs en förstudie och sedan en begäran
till riksdagen. Då är grunden lagd till en svensk kustkulturpolitik. Den saknas. Sverige ligger
25 år efter Frankrike och Norge vad gäller att göra något åt kustkulturen.