Sippans Bu efter branden

Höstdagarna gör sig allt mer påminda i oktober månad. Kanhända mer rätt att på den västra kusten tala om hummerdagar. Norrland har sin älgjakt närmast heligförklarad. En tidräkning som inte har något att göra med kalenderår och nyår att göra. Vad jag förstå, så har hummerfiske samma status.
”Gud Nåde” den som försöker ändra på tingens ordning.

Oavsett väder så är det en urgammal kulturell sedvänja som få vill ändra på, dagen H som i Hummer och Ä i Älg skall bestå. Hade nöjet att gästa Bohuslän några dagar tinor var det själklara samtalsämnet, ”Blev de nåt?” var nästan alltid inledningsfasen innan man gick över till andra mindre väsentliga händelser.

Nåväl, en händelse för en tid sedan lever kvar, när Sippans Bu, Kungshamn, drogs med i en förödande brand. Mycket av föreningen Tôllar & Seil:s mödosamt hopsamlade kustkulturskatter gick förlorade. Byggnaden, som totalförstördes, har nu blivit återuppbyggd till vad det en gång var.

Intressant är att se hur väl föreningens flitiga medlemmar har lyckats med inredning och disposition av utrymmena. För att ta det nästan väsentliga först, pentryt. Full garanti för att det betydelsefulla ”fikat” alltid finns att tillgå. En kall öl från kylskåpet och en ””mikro” gör att förutsättningarna för överlevnad är säkrad.
Men toalett då? Jo, visst kan det vara nöd-vändigt, så det finns en.
Ett litet praktiskt kontor har också fått plats. Föreningslivet i dag är fortfarande förenat med en hel del skriverier.

Här rör man sig på två plan, och det övre är helt fantastiskt! T.o.m. att när vädret tillåter, så kan man öppna två stora luckor på gaveln. Hela friska saltdränkta luften och skärgårdsutsikten! Snacka om fönsterbord, alltså! Lokalen har snabbt blivit populär och är ofta uthyrd till allsköns festligheter. Tänk efter före, för att förboka. Klart att medlemmarnas möten hålls i Sippans Bu.

Det nedre planet, jo, det har s.a.s. insteg direkt från bryggan. Det är här det händer och är händigt. Just vid besöket var Cåre igång med inredningssnickeriarbete. Det blir visst lite uppåt väggarna. En mängd material, ex. master o bommar till jollarna måste vinterförvaras. Segel, trossar, bojar, flytvästar osv., Du anar inte va´ med prylar det finns som ska vara någonstans.

Årets stora händelse, klubbmästerskapet och västkustmästerskaper i jollesegling, är fortfarande ett kärt ämne att återvända till.
”Alltså, du skulle ha slagit precis före udden!” ”Om det inte varit för...”
Jo, det känns igen, träffas seglare efter en tävling, ja, då ligger t.o.m. golfare i lä.

Här ett litet smakprov på händelser som händer:
”Timide Urban Stranne från Smögen kan vid kappsegling visa upp
en bistrare sida.. Vid Tôllar Ô Seiels Klubbmästerskap friskade vinden
i vid en åskby. Flygande saltstänk, snärtande skot och strävsamt pinande på
krysslag kan nog till och med få den snällaste att bita ifrån...
I alla fall om man med skörande segel kämpar mot mål i en klassisk bohusjôlle.
Tätt under Döhôlmarna på sista slaget kämpade sig Olle Törnkvist i BERIT upp på lovartssidan av Urban i NORMA. (BERIT är svartmålad och NORMA vitmålad...)
Man låg farligt nära grund och nerverna vibrerade som klyverfallen i jôllarna.
Olle ropade NORMA an:- ”Får jag fri väg?”
Då rätade Urban på sig från sin krampartade ställning i lovart, där han sökt väga upp båten i den friska vinden, och knästående, men med högburet huvud, spände han blicken i BERITs skeppare och röt: - ”I helvete heller!”

Kämpaglöden under tävlingarna går inte att ta miste på, likväl som att man efteråt trivs och har det gott tillsammans. Åsså, kommer den en ny tävling, förstås. Å, då ska det minsann bli segla av. -Revansch utan att reva.
Resultaten från tävlingarna -06 hittar du på Kustguide på en alldeles egen_sida,
Gör det lättare för dig om du vill skriva ut den.