Götheborg vid kaj i Lysekil.

Kustkulturhistoriska händelser avlöste varandra i somras.
Vad sägs om S/S Göteborg, vikingaskepp och bogserbåt?
En rejäl provkarta på flytande förmål. Må man säga.

Tar vi det i tur och ordning, så hände det sig att några platser längs kusten fick besök av Ostindienfararen. Med reducerad besättning och segel, de flesta seglen var på lagning och tvätt, la hon till i Lysekil. Allmänheten, du och jag samt åtskilligt många till, fick tillfälle att komma ombord.

Lite här och var fanns några ur besättningen till hands för att berätta och svara på frågor. Ett fiffigt arrangemang med biljettförsäljningen gjorde att det alltid var lagom många ombord. Det gav plats och tid för alla att stanna till när något var speciellt intressant. Hantverket ombord var faktiskt imponerande, även om besökaren inte gavs tillfälle att se allt. Skepparens kajuta och andra lite mer privata utrymmen var stängda. Nåväl, det fanns mycket annat att se, intressant var också att lyssna på beskrivningarna om livet ombord vid seglatsen sydvart.

Att sova bland kanoner var visst populärt! Orsaken var den besvärande värmen. Den vid forna seglatser så nödvändiga djurhållningen, grisar och höns, har numera ersatts med moderna kyl- och frysanläggningar. Byssans matsedel var fullt jämförbar med restaurangerna i land. Det hårda arbetet med segelsättningen gjorde sitt till för aptiten alltid var på topp. Modernt tågvirke underlättade i varje fall något av slitet. Bogpropeller? Nää, där går gränsen sa´ styrman. Fast bogserbåtshjälp behövs förstås vid tilläggning och avfärder.
Får du tillfälle att besöka henne, så gör det!