Hur det började
Sommaren 1998 innebar ett genombrott för den svenska och nordiska båt- och kustkulturen mycket tack vare Kulturhuvudstadsårets maritima program Båtkultur-98, vilket kulminerade i kustkulturbudkavlarnas ankomst den 5 augusti till huvudstaden. Deras budskap till regeringen var att rädda kustkulturen och vårt maritima arv. De två samtidiga budkavlarna till sjöss svarade väl mot kulturhuvudstadsårets motton: Delaktighet - gränsöverskridande och kvalitet.
Vad är kustkultur?
Kustkulturen är omfattande och har som begrepp definierats på flera sätt. Den beskrivning vi väljer här är ett citat ur Sibylla Haasums utredning om den nordiska kustkulturen( Tema Nord 1999: 605): "Begreppet kustkultur hänför sig primärt till de mer eller mindre maritimt präglade kulturmönster, som har utformats av de folkgrupper eller den befolkning som har bosatt sig längs kusten, d v s i gränszonen mellan land och hav."
Uppdraget
Kulturdepartement beviljade i juni 2000 medel till de ursprungliga arrangörerna av budkavlarna. Sveriges Hembygdsförbund, Föreningen Allmogebåtar och Sveriges Segelfartygsförening. Detta partnerskap- en första början på kustkulturrörelsen - kallar sig Kustkulturgruppen och benämner uppdraget Kustkulturuppdraget. Det förväntade resultatet är en "förstudie" med underrapporter och projektbeskrivning för kustkulturen under arbetsnamnet "Levande Kustkultur". En process har inletts, traditionen måste erövras på nytt.
Uppdragets syfte är att följa upp 1998 års insats - budkavlarnas inventering samt utveckling av nätverken för kustkulturen längs kuststräckan Haparanda Strömstad - kustens blåa band.
Kustens längd och kvalitet
Europa är en halvö i haven, liksom Skandinavien, vilket understryker kustzonernas betydelse. Den svenska kusten är lång, den längsta i Östersjön och en av de längsta i Europa drygt 2000 km. Denna kust med sin uppsättning av stora skärgårdar, olika till sin karaktär, är unik. Sveriges kust gjordes under kustbudkavlarna överskådlig. Landet har 14 kustlän, 82 kustkommuner och hundratals kustsamhällen. Under färderna som tog 9 veckor - anlöptes 122 platser.
Att svenska kusten har kvaliteter, därom vittnar b l a förekomsten av flera världsarv, maritima nationalparker, reservat och skyddsområden.
Avgränsningar?
Det kan vara klokt att i detta inledande skede vänta med att dra några skarpa gränser för uppdraget, speciellt som ett drag hos budkavlarna till sjöss var just gränsöverskridandet. Lokala omständigheter, intressen och möjligheter till finansiering får här råda. Vår inriktning avser den traditionella kustkulturen dess materiella och immateriella sida med en vikt mer på enskilda kulturminnen och kulturarv. Inventeringen - 98 utgjorde dock en provkarta på det mesta i tid och rum före 1960. Den finns med på agendan för kustkulturrörelsen som är beredd att delta i arbetet för kustkulturen i samråd med kommuner, län och statliga myndigheter vilka redan har ett ansvar för natur- och kulturmiljöerna.
Projekt i etapper
Redan när budkavlarna 1998 sjösattes med medel från kulturdepartementets fond, Kultur i hela landet, var premissen att projektet skulle uppfattas som långsiktigt. Hur länge skall nu kommande projekt pågå? Som en ledtråd kan nämnas att Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet i SOU 2000:67 får i uppdrag att "i samverkan senast år 2005 utarbeta en nationell strategi för hur kust- och skärgårdarnas samlade natur, kultur och rekreationsvärden bör bevaras, vårdas, nyttjas och utvecklas långsiktigt". På liknande sätt är EU-bidragen planerade fram till 2006, då nya regler inträder. Vi finner då att ett perspektiv på ett decennium kan vara försvarbart för en kraftfull satsning på kustkulturen, särskilt med tanke på att det tagit 20 år för sjönationer som Norge och Frankrike att etablera sin kustkultur. Projekten beräknas därför löpa under några flerårsperioder: i första hand 2001 2003 och 2004 - 2006 och senare 2007-2009.
Kustkulturgruppen.
Sveriges Hembygdsförbund, SHF, är en riksorganisation för den svenska hembygdsrörelsen. Medlemsorganisationer är de 26 hembygdsförbunden i länen och landskapen. Till dessa förbund är fler än 1800 hembygdsföreningar anslutna med sammanlagt 450 000 medlemmar. Publikation Bygd och Natur. Hemsida: www.hembygd.se
Föreningen Allmogebåtar arbetar för att bevara våra gamla nordiska båttyper, samt fiskar- och båtbyggartraditioner runt dem. Detta arbete har en såväl teoretisk som praktisk inriktning. Föreningens medlemmar är spridda över hela Norden och medlemsantalet är drygt 3000. Föreningen FAB är ideell och har runt i Sverige fjorton arbetslag. Publikation Träbiten. Hemsida: www.allmogebatar.com
Sveriges Segelfartygsförening är en rikstäckande, ideell organisation vars syfte är att verka för kulturhistoriskt bevarande av äldre segelförande fartyg. Till föreningen är 59 skepp anslutna. Av ett medlemsfartyg krävs att verksamheten med skeppet har en kulturhistorisk ambition. SSF är med sina drygt 600 medlemmar anslutna till samorganisation The European Maritime Heritage. Publikationer Fördevind och EMH Newsletter. Hemsida: www.ssf.h.se
Organisation
Ledningsgruppen motsvaras i dagsläget av Kustkulturgruppen vilken förslås bli förstärkt med en utredare - för en flerårsperiod i taget. Genomföranden nationellt förutsätter ett första nätverk om åtminstone en kontaktman/kvinna i vart och ett av de 14 kustlänen.
Under år 2001 kan det bli aktuellt att till ledningsgruppen anknyta en referensgrupp bestående av intresserade och kunniga, gärna sådana med anknytning till kulturåret 1998.
Nätverken - 98
Budkavlarnas nätverk baserades på 65 kontaktpersoner ur en grupp av 150 föreningar längs kusten. Bland dessa kontaktpersoner återfanns flera båtansvariga, framförallt på västkusten. Hembygdsrörelsen deltog med ett 50-tal föreningar och kan sannolikt mönstra fler än 100 kustnära föreningar med ett intresse för kustkultur. Föreningen Allmogebåtar utgjorde en resurs med sina kontaktmän, arbetslag och båtsamlingar. Sveriges Segelfartygsförening svarade med sina skutor för några sträckor och för ledningsfartyget på sista sträckan under finaldagen.
Uppdragsfördelning
Det goda föredömet med Sörmlands kustlag förtjänar att framhållas. Detta kustlag består till hälften av hembygdsföreningar och till hälften av sjöanknutna föreningar och bildades i kölvattnet på budkavlarna. När landet har exempelvis 14 kustlag- ett i varje kustlän - motsvarande olika ideella föreningar- föreligger ett basnätverk för kusten där varje förening bevarar sin status.
Vi förslår några pilotområden för kustkulturen - ett för Norrlandskusten ett för södra Östersjökusten och ett för Västkusten. Sådana pilotområden kan tänkas bli replipunkter för utveckling av kustkultur och stöttare av projekt längs kusten. En kustkommun eller förening kan själv bli projektbärare. Budkavlarna var själva ett gott exempel på en fördelning av ansvar. Hela traden var uppdelad i lagom långa sträckor, en modell som kan prövas på nytt.
Drivkrafter
Vad kan bli motorn i kustkulturrörelsen? Kan det vara - som i budkavlarna - ett inslag av gränsöverskridande, d v s när det blir en angenäm förevändning att träffas längs traden för att språka om kustens angelägenheter. Föreningar möts över föreningsgränser, kommuner och län över sina gränser.
Som exempel kan också anföras de reguljära träffar som redan existerar. Som de nordiska skutträffarna, evenemang för bruksbåtar som Vinden Drar och postroddarna. Varför stanna där? Sverige kan som deltagare i program via utbyten och träffar få tillfälle att jämföra sig med andras satsning på kustkulturen - grannländernas och kontinentens stora maritima nationer.
Kan det bli "ädel tävlan" i kustkultur mellan kustkommuner och regioner genom att fler ungdomar intresseras? Erfarenheterna från Frankrike 1992 2000 är goda. Där har man haft "vänskaplig tävlan" i kustkultur, s k concours som givit goda resultat: kustlänen får mäta sig med varandra i sådant som inventeringar, dokumentation och båtbyggnadsprogram eller i särskilda utmaningar till sjöss.
Arbeta på sikt
Budkavlens bud är att inte stanna upp utan gå vidare och nå fram. Något av den andan får gärna prägla kustkulturarbetet så att det inte stannar vid enstaka påfund. Det finns att lära av andra folkrörelser och av grannländerna. Ett gemensamt kustkulturmagasin för parterna har diskuterats.
Ett exempel i tiden är kustwebben www.kustguide.net i Gävle som under två år d vs från 1998 på frivillig väg tagit på sig rollen att vidareutveckla samtal och temata kring kustkulturen och med ambition att bli ett kustens referensställe. Därifrån erbjuds stora möjligheter att via länkningar knyta ihop särintressena till ett gemensamt forum att finna stimulans och kunskap från kustkulturenpå andra håll. Här kan man tala om ett "håll-i-gång" på sikt.
Framtidsbilder
Budkavlarnas mål 1998 var att uppmärksamma och inventera kustkulturen så att mer allmänna medel kom föreningslivet tillgodo i samverkan med kommun och stat. Dessa mål har till vissa delar uppfyllts, förutom vad gäller tillskjutande av de allmänna medlen. När rollfördelningen är klar mellan stat, kommuner, län och de ideella krafterna vad avser framtida insatser, kan man säga att budkavlarna "nått fram".
För det fortsatta arbetet med kustkulturen i ett nytt decennium finns det mål som kan kallas övergripande såsom de nationella kulturmålen. Här gäller även miljöbalkens nationella och regionala miljökvalitetsmål för hav, kust och skärgård, målen för kulturmiljövården liksom kulturminneslagen i tillämpliga delar.
I SOU 2000:67 Levande Skärgård antyds det att det är angeläget att i framtiden eftersträva en samlad miljösyn. Det är därför angeläget att beakta möjligheterna att närmare integrera natur- och kulturmiljövården såväl på kommunal och regional som central nivå. Ett nytt gränsområde öppnar sig där livsmiljö, naturmiljö och kulturmiljö samsas.
Ett grundläggande riktmärke för att levandegöra den traditionella kustkulturen är att med ett norskt uttryck "värna genom bruk" d v s att sammanföra de materiella och immateriella kulturvärdena i ett aktivt bevarande.
Ett högt satt mål kan vara att låta kusten bli profilbildande för landet med tanke på svenska kustens längd, variation och rikedom på skärgård.
Delmål:
Stärka kustbefolkningens identitet och känsla av samhörighet.
Skapa en kustkulturell förståelse redan hos de unga i skolan för en nation av kustbor och sjöfarare.
Utveckla och förstärka de nätverk som skapades förbudkavlarna b l a genom att ena och vid behov mobilisera de lokala aktörerna.
Lyfta fram den svenska kusten i ett riksperspektiv där kustens miljö- och kulturvärden bäddar för uthålliga näringar och ökad sysselsättning i glesa kustbygder.
Göra svenska kusten mer allmänt känd - gärna lika känd som den svenska fjällvärlden och göra fler svenskar och även fler européer intresserade av färd längs det Blåa Bandet, Strömstad-Haparanda den nygamla helheten.
Strategier:
* Att rädda först vad som mest är hotat nämligen kulturarvet i betydelsen traditioner och kunnande.
* Informera skolornas unga om vårt maritima arv.
* Visa på färdmålens möjligheter till rekreation och kusten som en trivselyta med möjligheter till upplevelseglädje och friluftsliv.
* Lita till solidariteten hos kustbefolkningen som den visade sig under budkavlarna. Den inneboende kvaliteten i en budkavle är att det är en hederssak att föra budkavlen vidare. Här duger mottot från Kulturhuvudstaden 98 väl: Delaktighet och gränsöverskridande.
* Tillämpa något från budkavlarnas uppläggning d v s ur ett folkligt perspektiv - arbeta som en folkrörelse till sjöss. Att först vinna de små orterna - kustbyarna och sedan tätorterna.
* Utgå från de "goda exemplen".
* Vidga nätverket och utöka antalet samarbetspartners inte bara i Sverige utan skaffa draghjälp från kustkulturarbetet i Norden och verka för utbyte via EU-programmen.
Bedömningskriterier
Sådana kriterier har b l a med målen att göra. Det ankommer på ledningsgrupper att finna bedömningar för att bestämma när man nått fram eller lyckats. För t ex en kustnära kulturturism kan nyckeltal som: antal sysselsatta, nystartade företag och utländska besökare bli mått på en uthållig näring. Det kan vara förtänksamt att också finna kriterier för när man bör överge ett projekt eller välja ett annat, ifall något projekt blivit inaktuellt eller för dyrbart att genomföra och att från start bestämma hur och när uppföljning ska inledas.
Utredningar och regelverk
Sedan 1996 är Europas kustzoner föremål för undersökningar via Europeiska kommissionens initiativ Integrated Coastal Zone Management ( ICZM )
Östersjöns kulturarv blev intressant hösten 1997 när östersjöländerna tillsatte en särskild kommission för att identifiera och klarlägga hoten mot Östersjöregionens gemensamma kulturarv. 1998 producerade den norska tidskriften Kysten en bilaga över det nordiska frivilliga kustkulturarbetet. Sedan 1998 har det framlagts två svenska statliga utredningar inriktade på vår kust, främst dess miljö, men även kulturmiljön. Därtill kommer kustlänens och kustlänsmuseernas egna kulturmiljöbeskrivningar för kusten.
Det kom en utredning om Den nordiska kustkulturens särart och livskraft, Tema Nord 1999:605.
Vad som är uppenbart är att det sedan 1998 talas om en nordisk och europeisk kustkultur, men än så länge i mindre bokstäver om svensk kustkultur som ännu är relativt okänd, saknar sin beskrivning och sitt program, viktiga beståndsdelar i en kustens kulturpolitik.
Goda exempel 1998 - 2000
Låt oss nämna några goda exempel (av ett tjugotal) på hur kustkulturen lever vidare i budkavlarnas anda. Det gäller såväl länsvisa åtaganden som lokala initiativ.
1. "Blå Skagerrak", Västkustens utställning i Uddevalla år 2000 - en regional samproduktion med EU-medel. Dessutom Länsstyrelsens underrapport till "Levande Skärgård " om kustens kulturmiljö och Bohuslän museums handlingsprogram för kustkulturen, december 2000.
2. Regional budkavle i Bohuslän sommaren 2000 med kustkulturell inventering.
3. Hembygds- och sjöfartsmuseerna i Småland i syfte att samordna marknadsföringen längs smålandskusten. Kulturturism. Från 1999.
4. Sörmlands kust- och hembygdsföreningar bildar 1999 det första länskustlaget.
5. Arbetet med kustleder till lands och sjöss: Bohus, Småland, Sörmland Uppland, Hälsingland, Västerbotten och Norrbotten.
6. Planer på gränsöverskridande projekt efter norrlandskusten såsom Bottenviksbågen och Kvarkenområdet.
7. Härnösands inventering av sitt maritima arv inom världsarvet Höga Kusten.
Möjligheter 2001-2004
Vi kommer här att presentera en rad möjligheter och prioritera några av dem. Planeringsrytmen kan lämpligen bli sådan att svenska projekten kan passa den europeiska "vart-fjärde- år" rytmen, 2000 2004, etc. Det kan lämpa sig att strukturera dessa åtgärder. Vi är välmedvetna om att utöver våra egna ambitioner förbereder och genomför kustens länsstyrelser och kommuner egna kustprogram - t ex som projekt i interreg eller målområden.
Men - i budkavlarnas anda - åsyftar vi här åtgärder som knyter ihop hela kusten och som ger lokala aktörer en roll i samarbete med myndigheter, institutioner och andra intressenter. Några projekt får gärna vara lite dristiga, liksom budkavlefärderna, eftersom de visat sig stärka identiteten hos kustfolket.
Metodik och kunskapssyn
Hur skall kustkulturen förmedlas? Det finns förebilder inom folkrörelserna. En uppsökande verksamhet längs kusten kan vara en första början för att samla intryck och erfarenheter lokalt som grund för det fortsatta arbetet. Dialogen är nödvändig. Viktigt är också att krafter inriktas på att överföra det immateriella, lättflyktiga arvet dvs "traditioner och kunnande", vilket i sin tur kräver lokala insatser som dokumentationsarbete genom folkbildning och utbildning.
Kustkulturens hantverk och sjömannaskap medger en chans att nyansera synen på lärandet, det som brukar kallas "tyst kunskap". Låt oss ta chansen att grunda för en metodik där kunskapssynen bygger på kunskap i handling - genom utforskning och delaktighet. Skapa inlärningsmiljöer där både äldre och yngre kan utvecklas tillsammans.
Uppslag vad vi kan göra för kustkulturen?
Kusten Runt inventering. Utgångspunkten är analys av innehållet i skeppskistorna från färderna 1998. Slutinventering av officiella kulturminnen (1-5 per kommun) från landets samtliga 82 kustkommuner. Varför en heltäckande inventering? Därför att först när alla kustkommuner är med, kommer en känsla av samhörighet och identitet att uppstå. Först då är hela "kusten klar".
Fortsatt inventering, men fördjupad lokalt och regionalt - utöver kustkulturminnena från 1998 - på flera olika områden: kustprofiler, båtbyggare (intervjuer med) - föreningar farkoster - färdmål språk (dialekt) och litteratur (bibliografier). Inventeringen kan kombineras med regionala budkavlar med förebild från Västkusten sommaren 2000.
Kustens faddersystem via t ex hembygds- och bygdeföreningar som värnarom t ex kajer och lastageplatser, sjömärken och fyrplatser. Varför värna om de gamla sjömärkena? Därför att det var ett starkt uttalat önskemål från flera deltagande föreningar i budkalven att få en nationell uppslutning för denna form av bevarande.
Evenemang:
Vårt Maritima Arv.
Modell från 1998. Slutresultat: en första stor nationell utställning - med titeln Vårt Maritima Arv. Tidpunkt: sommaren år 2002 i samband med maritim festival vid Stockholms 750- årsjubileum. Varför utställning av vårt maritima arv? Sommaren 1998 ställde sex utvalda kommuner ut på Galärvarvet under denna rubrik. Det var ett första initiativ för tanken att visa upp hela landets kustkultur. Nu är det möjligt att visa upp vad hela kusten förmår, något som aldrig tidigare visats i Sverige. En sådan nationell utställning kan arrangeras så att den blir finalen av mindre utställningar i de 14 kustlänen. Kan sedan sjösättas.
Den längsta postrodden.
En postbefordran till sjöss från Strömstad till Haparanda. Traditionella öppna båtar för rodd och segel brukas för etapper under hela sommaren. Varje kommun får sända med handskrivna brev. Varför en postrodd längs svenska kusten? Därför att svensk postroddstradition är världsunik och förtjänar en markering, liksom det svenska postväsendets stolta anor.
Eldar Kusten Runt
I detta fall en nationell vårdkasestafett vintertid för och av kustens folk. Varför det? Förslaget kommer från Västernorrland år 1999, där man ville ordna vårdkasar längs sina älvdalar för att uppmärksamma länets belägenhet. Möjligt bruka de urgamla vårdkasebergen för eldar längs hela kusten. Eldarnas sken återges via satellit och teveprogram. Budskapet kan nu utsträckas till något mer: t ex rädda kustens arv och miljö!
Kustdusten
- via Baltic Challenge till Atlantic Challenge.
Défi Jeunes 2000 är en helt ny, fransk årlig nationell variant av den internationella ungdomstävlingen Atlantic Challenge som pågått under 16 år. AC äger rum vartannat år och innebär en chans för unga nationslag att komma ut i världen och tävla om vilket land som har de "bästa sjömännen". Ett särskilt program till lands och sjöss hör till. Den kulturella delen kan tex innehålla dokumentation, sång och halvmodellsbygge, men varieras något varje gång. Till sjöss hör ett flerdagars färdighetsprogram. Défi Jeunes har nu 30 båtar och Atlantic Challenge har tio båtar en entyps traditionell långbåt om 12 m för segel och rodd med loggertsegel.
En Baltic Challenge kan bygga på samma grundidé, men inledningsvis utgå från en entyps bruksbåt vanlig runt Östersjön. En Baltic Challenge förutsätter att det finns ett nationellt program, en svensk tävlan, en Kustdust, mellan de 14 kustlänen. Några av dessa kustlän bygger samtidigt några båtar direkt för den internationella scenen. Närmaste förebild i Norden kommer från Danmark, Roskilde. Möjlig introduktion i Sverige kan vara vid tillfällena för postrodd som är den bruksbåtsmönstring i Sverige som kommer nära i jämförelse.
Varför dessa evenemang? De möjliggör för svenska ungdomar att delta i det större europeiska sammanhanget.
Nätverket Kusten Runt.Utvidgning av de egna föreningarnas ( SHF, SSF, FAB) nationella nätverk med fler kontaktmän och arbetslag. Inbjudan av andra intressenter till kustnätverket. Sammanföra lokala aktörer till länsvisa kustlag. Bildandet av ett nätverk, med början i Kustkulturgrupppen - för kustkulturens bevarande, gärna efter mönster av norska forbundet Kysten.
Nätverksutvidgning och samarbetspartners: Föreningar: Nätverk 98, Skärgårdarnas Riksförbund. Kryssarklubben, SXK och Sveriges Turistförening, STF. Skärgårdsstiftelsen i Stockholms Skärgård.
Myndigheter: Kommunförbundet, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverk, Sjöfartsverk, våra sjöfartsmuseer, länsmyndigheter, regionala, kommunala museer och kustkommuner.
Grannlandsorganisationer som t ex Forbundet Kysten, de stora museerna och den övergripande föreningen Norden. Myndigheten Nordiska Rådet har redan stöttat samnordiska kustkulturprojekt: utställningar, symposier, seminarier och publikationer av olika slag.
Kustleder.
Runt den svenska kusten finns sträckor som har kända namn efter leder eller skärgårdar. Den längsta och äldsta leden är Kung Valdemars led östkusten upp mot huvudstaden och vidare österut. Norrlandskusten beskrevs av allmogen som den Krokota seglatsen. Se bilaga.
Kan länens och regionernas arbete med kustleder föra fram till en sammanhängande kustled kusten runt? En led till sjöss kopplad till vandringsleder och kustvägar. Kan medverkan av lokala aktörer efter svenska kusten i samarbete med t ex SXK, STF och Friluftsfrämjandet påskynda förverkligandet?
Kan en roddled efter norsk modell kusten runt innebära ett ökat intresse för rodd? Norska ideella forbundet Kysten arbetar f n med ett sådant projekt som växt fram efter den norska Kulturminnesstafetten till sjöss, 1997. Förbundet Kysten samarbetar där med den norska motsvarigheten till STF.
Rodd som motion, rekreation och friluftsliv? Kan intresset väckas? Sverige har sina postroddar och en del sk strömmingsroddar m m, men rodd som breddaktivitet är mycket mer vanligt förekommande i Finland och Norge. Svenska Roddförbundet sköter tävlingsrodden, men vad Sverige saknar är krafter som vill främja rodd på bredden. Rodd är ju en basfärdighet inom kustkulturen.
Havsrodden har fått sin pionjär. Noteras kan att sommaren 2000 genomfördes den första rodden Kusten Runt på sträckan Haparanda Strömstad av Kenneth Axelson från Västkusten. Blir intresset större för längre roddfärder längs kusten kan det utmynna i en komplettering till Havspaddlarnas blå band HBB,
Strömstad - Haparanda. Långrodden får då sin egen utmaning och utmärkelse, något som kan locka länder med stark roddtradition.
Virtualiseringen av kustkulturen
Dokumentation- arkivering av den svenska kustkulturen: Internet kustwebb för svenska kusten med Kustkulturrörelsens- eget "kom-ihåg. D v s fakta- och idébank. Som ett exempel kan nämnas hemsidan www.kustguide.net. som opereras från sjöfartstaden Gävle. Där finns det enda arkivet på nätet över budkavlarnas färd och innehåll och likaså en fortsatt uppföljning av kustkulturen, inte minst via ett 60-tal kustbulletiner. Där har kustkulturen fortlevt sedan hösten 1998. Inventering och sammanställning av redan gjorda produktioner kring kusten radio och film- dvs arkivmaterial från annat håll i landet - kan lyftas fram och göras tillgängliga på nätet.
Medialisering av kustkulturen
Produktion av:
Inledningsvis en broschyr som presenterar vad kustkultur är. Tilltänkta läsare:media och beslutsfattare, riksdagsmän, lokala politiker och deltagare i budkavlarna.
En film/video över hela svenska kusten. Norge har redan med sin fiske- och oljeindustri producerat en bredfilm över sin långa dramatiska kust om 2650 km.
En kustkulturell tidskrift som den norska Kysten eller fransk-bretonska Chasse- Marée.
Kustkulturens handledning , fritidssjökort och upplevelsekartor, broschyrer på flera språk för kulturexporten.
Övriga resultat: Utbildningspaket för utbildningsradion. Radio- och teveprogram med inriktning på vårt maritima arv (efter fransk modell). Anm: det svenska tv-programmet Latitud har varit på god väg. Samling av internetlänkar till en nätbibliografi.
Folkbildning. Där finns möjligheterna. Skolan: Ett kustlänsmuseernas stimulansprogram för de unga i grundskola och gymnasium. Studieförbunden: Ett studiecirkelpaket om kustkulturen med vägledningar. Förbundens medverkan i lokala kustkulturdagar. Lokala föreningar, maritima institutioner, kännare och enskilda kan på olika sätt medverka och samverka, något som redan görs på flera håll efter kusten.
Utbildning och kompetens kan behöva regionala centra, intressanta både som besökscentra och som kustkulturcentra (nytt begrepp efter norsk modell).
Anläggen kan utgöras av utvidgade båtmuseer/båtbyggerier eller segelskeppsvarv med utbildning och kurser för kompetens. Förutom våra sjöfartsmuseer, länsmuseer och lokala museer kan några andra möjligheter nämnas: FAB på Bassholmen, Fjäderholmarna och Holmön. SSF på Beckholmen, skeppsvarv på Skeppsholmen, i Gävle och Gamleby. Nordiska förebilder finns bl a i Roskilde, Hardanger och Salangen.
En ny utbildning. Ett första steg vore att starta utbildning av maritima kulturarbetare (efter dansk modell) för att kunna underlätta för lokala, kommunala museer eller kustkulturcentra.
Den nordiska armadan - export av svensk kustkultur. Planeringen för en sådan skulle kunna komma igång redan våren 2000. Då kan planeras för nordiskt deltagande för exponering vid den europeiska maritima storfestivalen år 2004 i Brest, Bretagne, Frankrike. Varför ett sådant uppbåd? Inte minst därför att Sverige har uteblivit från Brest de senaste tio åren och riskerar att missa en del av den europeiska utvecklingen av kustkulturen och även möjligheten att skapa intresse för den egna kusten. Som exempel kan nämnas att till Brest 2000 hade Norge sänt ner tolv fartyg, varav tre tall ships. På plats sjösatte man en färdigbyggd träbåt en Hardangerbåt för tio roddare.
Sverige kunde via Kustkulturgruppen arbeta för att hela Norden finns på plats för expo i den nordeuropeiska byn i Brest år 2004. Eskadersegling till Bretagne. Svensk musik och sång med anknytning till skärgård och kust kan mycket väl bli en exportvara. Ett färskt exempel på svensk kulturexport är deltagande i Vikingautställningen i USA, med bl a vikingatidens musik och instrument.
Finansiering
Ansökningar riktas till ett antal fonder för att göra kustkulturen känd. Exempel på fonder: Statens Kulturråd, Svenska Institutet, Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling, Kungliga Patriotiska Sällskapet, Stiftelsen Framtidens Kultur och Nordisk kulturfond. Därutöver finns mer regionalt inriktade fonder.
Medhjälp från näringarna är tänkbar vid större evenemang nationellt eller internationellt. Ett utmärkt exempel på lokalt engagemang är företagsmedverkan i projektet briggen Gerda Gävle, som stöttas av ett flertal företag och firmor.
Ett krux i finansieringen är hur de medel som kanaliseras till länen bl a via EU kan komma kustkulturrörelsen till godo? Det är mycket möjligt att förslag från de lokala aktörerna är vad som efterfrågas.
På vilket sätt kan kustfolkrörelsen kugga in i de stora program som nu läggs inom interregprojekt och målområdenas strukturfonder? Poängen med budkavlarna var ju att de lokala kustföreningarna skulle få stöd i sitt frivilligarbete, en målsättning som får inte glömmas bort. En modell kan vara Sörmlands. Där avser länsstyrelsen att kalla samman de lokalaaktörerna ( Kustlaget) och länsmuseet för att diskutera och lyssna av inför gemensamma tag.
Antag att de kulturvårdande myndigheterna finner kustkulturen intressant. Kan Kulturdepartement finna kustkulturen värdig ett särskilt uppdrag? Kan Riksantikvarieämbetet bedöma detta kulturområde vara värt en koncentrerad satsning under tre år? Idealet vore att få en samlad fond för kusten - för dess natur och kultur. På sikt kommer den att bli nödvändig av praktiska skäl. Varför inte låta många intressenter gå samman? Idén är då densamma som hos de gamla partsrederierna från seglationsepoken under 1800-talet. En fond med anor.
Summering:
Kustkulturen är inte längre bara en nationell angelägenhet utan en uppgift för europeiskt samarbete. Den svenska kusten med sina unika resurser är i fokus som aldrig förr, inte minst miljöerna för natur och kultur. Det är nu kustkulturen som folkrörelse passar in i bilden med sina lokala aktörer. En nygammal kultur- den ursprungliga - gör entré.
Rune Sundmark, för Kustkulturgruppen, 11 december 2000 - 3 februari 2001
|
