Fyrplatsen anläggs
Örskär är en stor skogsbeklädd ö som ligger strax norr om Gräsö på Upplandskusten. För sjöfarande norrifrån har ön i alla tider fungerat som ett riktmärke för insegling i Öregrundsgrepen och vidare söderut till Öregrund och Stockholm. För att underlätta navigeringen sattes redan tidigt ett sjömärke upp på öns norra del. Detta ansågs emellertid inte vara tillräckligt. Under 1600-talet framfördes flera gånger önskemål om en fyr på platsen. Mest pådrivande var städerna kring Bottenviken.

Mot slutet av 1670-talet påbörjades så byggandet av en fyrplats på Örskär. Arbetet leddes av ägaren till den närbelägna Gräsö kungsgård, Sten Bielke, och byggmästaren hette Johan Andersson Onsvijdh. Ritningar togs fram av arkitekten Mattias Spihler. På grund av osämja mellan de inblandade drog byggnadsarbetena ut på tiden och först under 1680-talet kunde fyren tändas. Fyren uppfördes av bjälkar i en sexsidig planform och var utvändigt klädd med panel som ströks med en blandning av tjära och rödfärg. I lanterninen fanns sex slipade metallspeglar med två oljelampor framför varje spegel. Dessutom byggdes ett mindre bostadshus av trä för fyrvaktaren. Mellan åren 1684 och 1719 ansvarade fyrvaktaren Petrus Svedmannus för fyrningen och till sin hjälp hade han en eller två ?fyrdrängar?. Han hade då en årslön på 400 daler kopparmynt. I samband med ryssarnas härjningar utmed kusten (under 1710-talet) släcktes fyren och speglarna togs ner och gömdes i olika kyrkor på fastlandet.

Fyren brinner ner och ersätts av en ny
Sedan ryssarnas härjningar upphört återupptogs fyrningen. Men år 1738 träffades fyren av ett blixtnedslag och lades i aska. Därefter uppfördes en ny fyr av sten (som putsades) efter ritningar av arkitekten Carl Hårleman. Den nya fyren stod klar (1739-) 1740 och hade paraboliska speglar med oljelampor inom en sexsidig trälanternin med blyspröjsade fönsterrutor. I stället för en invändig trappa upp till vaktrummet fanns en uppstigningsramp, vilken betydligt underlättade transporter av bränsle upp till fyrapparaten. Den nya fyren var mycket vacker och beskrevs i en samtid seglingsbeskrivning som den präktigaste fyrbåken i såväl svenska som utländska farvatten. Samtidigt med den nya fyren byggdes ett nytt bostadshus av sten till fyrpersonalen, även det ritat av Hårleman.

Den gamla trälanterninen rivs
Vid mitten av 1800-talet utdömdes fyrtekniken på Örskär. Åren 1851-52 ersattes spegelapparaten (konstruerad av Jonas Norberg 1769) av en ny roterande apparat med 12 speglar inom en lanternin av järn. Samtidigt byggdes ett nytt bostadshus för två familjer och det gamla bostadshuset fick i stället fungera som uthus. Vid denna tid uppförde även ett privat bostadshus (av fyrmästare Alm) i direkt anslutning till fyrplatsen.

Marken där fyrplatsen låg ägdes av Norrboda by (på Gräsö) och hade arrenderats av Lotsverket, men år 1871 inköptes tomten av Lotsverket och året efter inhägnades den med en stengärdsgård.

År 1874 utbyttes rovoljelamporna i fyren mot fotogenlampor. År 1925 genomgick fyren återigen en ordenligt ombyggnad i torntoppen. Då togs den gamla järnlanterninen från 1852 ner och ersattes av en ny lanternin och samtidigt utbyttes den gamla spegelapparaten med fotogenlampor med en ny linsapparat av tredje ordningen. År 1954 elektrifierades fyren och 1965 delautomatiserades fyren.

Under 1870-talet inrättades även en lotsbarnskola på ön. När fyrplatsen anlades på 1680-talet var fyrvaktaren och hans familj den enda fast boende familjen på Örskär. Under 1800-talet inrättade sig även lotsar och fiskare på ön, varför behovet av skola på platsen ökade. Vid en tragisk olycka i sundet mellan Gräsö och Örskär juldagen 1877, drunknade fyrmästaren, fyrvaktaren, två lotsar, tre sjömän, en fiskare, fem kvinnor och två barn.

I början av 1900-talet fanns det nio hushåll på ön. År 1933 lades lotsstationen ner och ön började successivt att avfolkas. Fyrens automatisering under 1960- och 1970-talen bidrog ytterligare till avfolkningen. År 1979 flyttade den siste fast boende (på platsen bokförda) personen, som symboliskt nog var en fyrvaktare. Tack vare olika myndigheters intressen av att fortfarande ha folk på platsen fortsatte bemanningen ända in på 1990-talet men personalen var ej längre skrivna på Örskär. Mot slutet av 1990-talet upphörde så även denna typ av bemanning.

Fyrplatsen blir vandrarhem
År 1998 blev fyrplatsen vandrarhem. Skärgårdsstiftelsen, som äger huvuddelen av ön, låg bakom den lyckade satsningen. Föreståndare för vandrarhemmet blev den tidigare fyrvaktaren Per Mattsson och Siw Ölund. Dessa sköter vandrarhemmet på en fantastiskt sätt och är dessutom fast boende på platsen. Författaren kan varmt rekommendera den vackra och spännande ön Örskär och dess trevliga vandrarhem (tel: 0173- 340 21).



Källor och litteratur:
Thunman, Dan. Sveriges fyrplatser. Norrköping 2000.
Hörner, Bengt. Örskär. (Kop. manus) 2001.