GRYTS  SKÄRVÅRDSFÖRENING

”ett framtidsprojekt”

Nu över 500 medlemmar

C/o Per Gräslund, Grönsö, 610 42 Gryt 0123/43036 eller 08/268433.

epost: graslund.per@telia.com,

För  en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke                                                                                                                                                                                                 

bebyggt kulturlandskap.                                                                                                                                                                                     

Länsstyrelsen i Östergötland                                                                                081125

Naturvårdsenheten

581 86 LINKÖPING

Eder REMISS 2008-11-12

Ärende621 32366-08, 621 32371-08 Fiske av ål 2009, Förvaltningsplan för ål 2009-2013

AttentionLänsfiskekonsulent Per-Erik Larsson

Vi uppskattar att ha blivit tillfrågade som remissinstans i rubricerade ärende.

Vi har tagit del av Fiskeriverkets förslag till Reglering av ålfisket år 2009 samt verkets Förvaltningsplan för ål.

För ställningstagande till de här aktuella, komplicerade frågorna ger Fiskeriverket berörda myndigheter en tid av ca två veckor att svara, vilket ger oss drygt en veckas behandlingstid av ett ärende som enligt Fiskeriverket ”bör remitteras till berörda intressenter”.

Vi tvingas kommentera utan att alltid kunna underbygga våra synpunkter så som önskvärt vore. Remissförfarandet uppfyller måhända formella men knappast praktikens och kvalitetens krav.

Som framgår av vårt brevhuvud arbetar vår förening för utveckling och skydd av Gryts skärgårds natur och kultur och följaktligen för bevarandet av en bofast och brukande befolkning i skärgården liksom, givetvis, för en bevarad fauna i vilken fisken är en viktig ingrediens. Ålen är förutom en väsentlig del av faunan dessutom underlag för ett av de få kvarvarande skärgårdsfiskena på Ostkusten och det nära nog sista i Gryts skärgård av ekonomisk betydelse för den bofasta befolkningen. Man kan säga att ålfisket varit stöttepelaren för den lokala fiskekulturens överlevnad i vår skärgård. Denna kultur och dess bärare har ett värde i sig och för ett framtida, förhoppningsvis restaurerat skärgårdsfiske. Den ingår även i ett helt som behöver fungera, om vi skall nå målet ”En levande skärgård” Även andra nationella mål kräver för sitt uppfyllande att det finns en bofast befolkning med lokala försörjningsmöjligheter. Dit hör vården av ett kulturlandskap och en natur som är av riksintresse liksom behovet att med olika medel bryta en befolkningsmässig utförsbacke. Fiskepolitiken måste således ses ej blott i ett biologiskt och ofta globalt sammanhang utan även i ett vidare nationellt sådant. Det måste ligga i den starka och väl organiserade statens uppgifter att på rätt plan höja blicken över ämbetsverkens , departementens och utskottens gränser och samordna samhällsinsatserna mot det egna samhällets uppställda mål. Detta behov upplevs starkt även av oss, vars första uppgift är att hävda ett lokalt medborgarintresse.

Vi utgår från att den bild av åltillgångens katastrofala minskning som ges i de båda skrivelserna är riktig.

Vi instämmer således i att kraftfulla och snabba åtgärder krävs för att rädda ålstammen och ålfisket

Vår bild av ålfiskarenas och ålfiskets situation i Gryt och för övrigt på ostkusten i Norra Östersjön karakteriseras av följande förhållanden:

Antalet aktiva ålfiskare minskar hastigt. Den nu gällande regleringen av ålfisket har enligt uppgift minskat antalet ålfiskare i Östergötland med 2/3

Den nuvarande stammen av professionella ålfiskare och binäringsfiskare har en mycket hög medelålder.

Rekryteringen av unga ålfiskare har i det närmaste upphört.

Under 2008 har märkts en starkt minskad inköpsvilja bland konsumenterna till följd av propagandan mot köp av rödlistade arter som ål.

Under 2008 har priset på levererad ål jämfört med 2007 minskat drastiskt- sannolikt med ca 40 %. Grytsfiskarena har därtill ännu ej fått betalt för en del höstens leveranser. Grossisterna hänvisar till svårigheterna att sälja inköpt ål.

Det är uppenbart att ålfiskarena och särskilt de småskaligt verksamma skärgårdsfiskarena och därmed den kvarvarande spillran av skärgårdsglesbygdens fiskarebefolkning är lika hotad som ålen. Därmed är även en uråldrig fiskarekultur med dess förråd av kunskaper om ålens liv och ålfiskets teknik hotad..

Om eller när ålfisket upphör, så kommer det att hårt drabba det skärgårds- och kustfiske som de centrala statsmakterna samt regionala och lokala myndigheter och föreningar som vår vill satsa på. Utan en aktiv fiskarebefolkning kommer förutsättningarna för övervakningen av fisketillgången och för lokal rekrytering av fiskevårdare att försämras. Därtill hotas även den levande skärgård och den landskapsvård, vilken svårligen kan upprätthållas utan en bofast befolkning. Vi skulle finna det mer motiverat att stödja denna glesbygds småskaliga fiskenäring än att försvåra dess bevarande.

Mot denna bakgrund vill vi förorda att åtgärderna till skydd för ålen enligt både förslaget till förvaltningsplan för ål och till regleringen av ålfisket år 2009 modifieras på följande sätt.

Den katastrofala situationen för ålen ger anledning till kraftigt ökade statliga, politiska ekonomiska, juridiska och praktiska åtgärder. Åtgärderna är desto mer motiverade som ålstammens tillbakagång, enligt Fiskeriverkets utredningsmaterial delvis beror på tidigare försummelser i den statliga fiskepolitiken. Främst genom svagt eller obefintligt skydd för ålens vandring förbi kraftverken. Även införandet av fritt handredskapsfiske 1985 försvagade skärgårdsfiskarenas ägare- och brukaresituation och näringsmöjligheter.

Omedelbara åtgärder bör nu vidtagas för att minska turbindödligheten. Det kan bland annat ske genom fiske av ål uppströms kraftverken och flyttning av ålen nedströms. Detta är en åtgärd som kräver mycket små investeringar och som borde kunna startas snabbt och ge välkomna arbetstillfällen. Enligt uppgift är ålens nedvandring koncentrerad till relativt korta och kända perioden varför kostnaderna borde kunna bli begränsade. I den mån frivilliga överenskommelser med kraftverken enligt planen ej kan ske snabbt, bör sådan flyttning av ålen nedströms initialt finansieras med statliga budgetmedel. På något års sikt bör en statlig avgift baserad på lämpligt effekt- eller produktionsmått vid respektive kraftverk införas. Inflytande medel skall användas för att bekosta insatser som motverkar och kompenserar verkningarna av turbindöden för ål på samma sätt som man redan sedan länge tagit ut avgifter för att underlätta laxens passage av kraftverken. Liknande mått och steg skall vidtages för att minska åldöden i kärnkraftverkens kylvattenintag.

Åtgärderna för utsättning av ål skall ökas enligt planen år 2009. I den mån tillgången på glasål och sättål gör det möjligt bör enligt vår mening ambitionerna höjas utöver den planerade fördubblingen. Under kommande år bör utsättningen öka till det maximum som är praktiskt möjligt och biologiskt motiverat och utan att den i och för sig begränsade kostnaden görs till en restriktion.

Det svenska förslaget till förvaltningsplan för ål 2009 – 2013 bör i första hand utgå från den minskning av åldöden och stärkande av beståndet som kan bedömas sannolik med hjälp av ovan angivna åtgärder.

Om därutöver en minskning av fisket anses nödvändig bör denna minskning åstadkommas genom att det mycket storskaliga och närmast industriella fisket på få händer av främst utvandringsmogen blankål begränsas, varvid det mer småskaliga ålfiske som bär upp en spridd, lokal fiskekultur gynnas och befrias från hämmande regleringar. Ett mål bör vara att behålla ett spritt skärgårdsfiske av ål som är av stor betydelse för att något skärgårdsfiske över huvud taget skall kunna bevaras på ostkusten och därmed kunskaper i fisketeknik och om de lokala fiskebeståndens tillstånd.

I den mån nuvarande licenssystem måste behållas för åt 2009 bör den begränsade fiskeperioden utökas från 90 dagar till 120 dagar d v s till samma längd som gäller i inlandet.

I en svensk, nationell förvaltningsplan för ål bör inskrivas en reservation som säger att den svenska planen endast gäller under förutsättning att övriga nationer inom EU framlägger och genomför planer som medför motsvarande resultat för deras del. Sverige har inget skäl att ännu en gång taga på sig ett större beting än andra berörda stater.

Sammanfattning

Som företrädare för ett lokalt skärgårdsområdes intressen vill vi se ett kraftfullt program till stöd för ett långsiktigt hållbart ålfiske som del i ett likaså livskraftigt   skärgårdsfiske. I ett sådant långsiktigt program skulle även en praktisk form för förvaltningen av fisket på privat ägda vatten ingå. 1985 års införande av ”Allmänningarnas tragedi” i skärgårdarna bör ersättas av privat förvaltning. Ett livskraftigt skärgårdsfiske bör ingå som ett huvudelement i ett samlat grepp till befordran av även den natur- och kulturvårdspolitik som gäller för skärgårdarna. Få åtgärder vore mer positiva för målet ”En levande skärgård” och för målen att utveckla skärgårdarna som riksintressen ur natur- och kultursynpunkt än ett stort och lönsamt skärgårdsfiske.

Inom ett sådant program borde alla åtgärder ses i ett samlat perspektiv och åtgärderna borde vara organiserande utan hinder av anslagssystemens och ansvarsområdenas gränser i det politiskt/administrativa mönstret.

GRYTS SKÄRVÅRDSFÖRENING

Styrelsen genom Per Gräslund/ordf.